Våren 2021 satt jag på Tele2 arena (som arenan hette då) och såg Djurgårdens herrar tugga i sig Malmö FF för att 90 minuter senare spotta ut smulorna.

Efter 3–1-segern intervjuades jag av Aftonbladet-TV som bad mig sätta ord på känslan.

– Min känsla inne på arenan var känslan av maktskifte, sa jag.

Det är fem år sedan nu. Malmö FF har vunnit allsvenskan tre gånger sedan dess – 2021, 2023 och 2024. BK Häcken och Mjällby AIF varsin gång. Djurgården har vunnit exakt noll gånger.

Men saker börjar alltid nånstans. Ofta med just en känsla av förändring. Som Mikael Wiehe sjunger i Andraklasspassagerarens sista sång om Titanics undergång: ”Det började som en skakning på nedre däck”.

Titanic skulle vara osänkbart, men undergången startade med en knappt förnimbar vibration. Malmö FF har dominerat svensk fotboll i 15 år tack vare ett ekonomiskt ointagligt försprång så länge de kunnat fylla på med nya miljoner från gruppspel i Europa.

Men då är då och nu är nu, som Janne Andersson brukade säga. Skakningen jag kände på Tele2 arenas pressläktare kan fem år senare formuleras så här:

* Malmö FF var inte i närheten av guldet i fjolårets allsvenska.

* MFF gick back med 90 miljoner kronor i senaste bokslutet.

* Efter vårens cupfiasko spelar Malmö FF inte i Europa 2026.

Malmö FF står inför en balansakt där de måste dra åt svångremmen och säkra en topp tre-plats. Detta en säsong då Mjällby AIF, Hammarby IF och Djurgårdens IF är mer välmående i ett säsongsaktuellt perspektiv.

Alla vet att allsvenskan alltid kan sluta på väldigt många sätt, men om 2026 blir året då Djurgården vinner och Malmö slutar fyra, ja då handlar det inte bara om en känsla av ett maktskifte. Då är det ett pågående maktskifte.

Fjolårets Conference League-semifinalist Djurgården har i dag ett eget kapital på nästan 400 miljoner kronor – och en möjlighet att ta sig in i Champions League 2027. Ett Djurgården utan Bosse ”Super-Bo” Andersson och Henrik Berggren, men de lämnar efter sig en extremt välskött förening som nu tar hjälp av fotbollsanalysföretaget Jamestown som lägger den internationella fotbollsvärlden för sina fötter as we speak.

Laul: Nya fotbollsvärlden till allsvenskan

Men precis som inom den kriminella världen, när en gängledare skjuts eller grips, kan ett maktvakuum uppstå. Ett antal sidofigurer gör upp om att bli ny herre på täppan. Rena rama vilda västern. En jävla röra, helt enkelt. Vi vet ännu inte säkert om Djurgården är redo att ta det sista, svåra steget.

Allsvenskan här och nu skulle kunna beskrivas som just så: Ursäkta röran, vi bygger om. Var god stör ej. Med tillägget att ju fler som stör, desto roligare. Till och med IK Sirius väntas ju blanda sig i 2026, med datadriven scouting/analys som grund. Eller Hammarby förstås, med sina transfermiljoner.

Här i fotbollens huvudstad har vi som bekant fyra lag i högsta serien på herrsidan (jag kommer till damerna lite senare). Förstås ett gyllene tillfälle att smita emellan, störa den förväntade ordningen, stjäla en topp tre-plats eller till och med en titel. De som är närmast att göra det är givetvis Gais.

Men…Gais vinner inga allsvenska titlar längre. När Gais vann allsvenskan senast hade Neil Armstrong inte satt sin fot på månen ännu, Elvis Presley väntade fortfarande på sitt genombrott och Samir Bakaou var nyförlöst.

Det är så länge sedan Gais vann SM-guld att det vore lika osannolikt att det sker nu som när Mjällby vann i fjol. Två sådana händelser, två år i rad? Säg så här: Det är mindre chans att Gais vinner i år, än det var att Mjällby vann ifjol.

Å andra sidan – med facit i hand – var Mjällbys möjligheter att vinna i fjol bevisligen stora. Redan under våren hade Mjällby ett unikt kollektiv som enats kring en gemensam värdegrund och spelade med högre intensitet än konkurrenterna (och tränade med ännu högre). Att inte se det var en kollektiv felbedömning från alla inklusive Mjällby själva som inte heller trodde på guld.

Gais har en unik usp i Fredrik Holmberg, stadens bästa tränare. ”Fiddes” nytänk inom ledarskap jämförde jag med en ung Sven-Göran ”Svennis” Erikssons redan för två år sedan.

Laul: Häcken har största stjärnorna

Men nä. Gais har för mycket annat att tänka på. Som Europaspelet i höst. Som att bli bäst i stan igen. Som att bygga upp en hållbar vinnarmentalitet och inte bara jobba som underdog. Som att fortsätta bygga upp en stark ekonomi som kan ge titlar i framtiden.

IFK Göteborg saknar ekonomiska muskler för en toppsatsning, och högriskprojektet BK Häcken skulle snarare kunna dras in i en bottenstrid. Öis? Nja, jag tror tyvärr att Öis åker ut efter att ha läst deras bokslut även om de har en fin keeper i Hampus Gustafsson.

Men jag brukar ha fel när jag tippar, och alldeles oavsett lär det bli spännande på herrsidan. Topp sex har aldrig varit svårare att tippa.

På damsidan finns stadens största profiler och karaktärer. I Monica Jusu Bah och Felicia Schröder har Göteborgsfotbollen sina starkast lysande fotbollsstjärnor. Två sprudlande personligheter och ordinarie landslagsspelare. Lägg därtill nya tränaren Elena Sadiku som inte tar skit från någon. Chanserna är goda att BK Häcken FF inte bara försvarar sitt SM-guld – utan att de dessutom gör det med musik.

Lauls allsvenska tips 2026

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

10. IF Brommapojkarna

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Sportkrönikan

Robert Laul: Gomorron världen – Sverige är i VM

Robert Laul: En kväll för hjältar – men tacka också Janne och Jon

Robert Laul: Potters coachning helt enkelt perfekt

Robert Laul: I kväll kan ingenting förvåna mig – inte ens det

© Göteborgs-Posten