Mitt under riksdagen i Göteborg 1660 började kungen att hosta. Samtida vittnen nämner att sjukdomen bröt ut redan den 8 januari, andra den 11 eller 15 januari. Besvären tilltog i alla fall. Livläkaren Johannes Costerus försökte behandla honom, men sjukdomen blev allt svårare. Samtidigt fortsatte regeringsärendena. Karl X Gustav arbetade vidare trots att krafterna avtog. Ingen kunde ännu veta att varje beslut han fattade snart skulle granskas som en döende kungs sista vilja.

Vinden hade under senvintern före riksdagen rivit i fanorna på vallarna. Vedröken låg tung mellan de låga trähusen. Hästar drog slädar och kärror genom leriga gator där tjälen ännu inte fått riktigt fäste. Kanalerna skar genom staden som mörka band. Här och där bröt båtar den tunna isen. De fraktade fortfarande ved, spannmål och varor. Göteborg var bara trettionio år gammalt, byggt efter holländskt mönster med raka gator, vallgravar och bastioner. Innanför murarna bodde bara några tusen människor. Ändå skulle rikets framtid avgöras här under några vinterveckor.

När riksdagen avslutades återgick Göteborg så småningom till vardagen. Köpmännen prånglade som tidigare ut sina varor i sina bodar. Soldater marscherade i staden och genom stadsportarna.

När riksdagen avslutades återgick Göteborg så småningom till vardagen. Köpmännen prånglade som tidigare ut sina varor i sina bodar. Soldater marscherade i staden och genom stadsportarna.

Staden såg inte ut som dagens Göteborg. De flesta hus var byggda i trä. Bara längs de finaste gatorna reste sig enstaka stenhus. De rika köpmännen bodde ofta mot gatan, medan tjänstefolk och fattigare familjer trängdes i gårdshusen bakom. På gårdarna stod kor, grisar och höns. Kålgårdar och örtagårdar bredde ut sig mellan husen. Kanalerna fungerade som transportvägar, vattentäkter och platser där invånarna slängde sina sopor. Myndigheterna försökte stoppa nedskräpningen, men lyckades bara delvis. Doften av brinnande ved blandades därför med lukt av dy, gödsel och ruttnande avfall.

Göteborg var samtidigt en av Sveriges mest internationella städer. Holländska handelsmän hade satt sin prägel på stadsplanen. Tyska köpmän, skotska affärsmän och svenska borgare möttes på gator och torg. Hamnen gjorde staden till rikets port mot Västerhavet. Men jämfört med Stockholm var Göteborg fortfarande litet. Medan huvudstaden närmade sig fyrtiotusen invånare levde bara några tusen människor innanför Göteborgs vallar. På Europas karta framstod Sverige som en stormakt. Göteborg såg fortfarande ut som en ung trästad längst ut mot havet.

Ändå hade just denna plats blivit allt viktigare. Läget nära Danmark gjorde Göteborg till en naturlig militär bas. Kronhuset, färdigbyggt bara några år tidigare, hade inte uppförts som något praktfullt palats. Det var ett tyghus där kronan förvarade vapen, ammunition och proviant. När rikets ständer nu skulle samlas där blev symboliken tydlig. Sveriges politiska centrum flyttade in i en byggnad skapad för krigets behov.

Bakom stadens murar dolde sig också en annan verklighet. Sverige hade vuxit till ett av Europas mäktigaste riken. Efter Gustav II Adolfs segrar och trettioåriga kriget sträckte sig riket runt stora delar av Östersjön. Freden i Roskilde 1658 förändrade Nordens karta. Danmark tvingades avstå Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län. Ingen svensk kung hade tidigare flyttat rikets gränser så långt på så kort tid. Men segern blev också början på nya problem. När Karl X Gustav försökte utplåna Danmark helt vände........

© Göteborgs-Posten