expand_moreexpand_lessexpand_moreexpand_less
|
 |
Johan HiltonGöteborgs-Posten |
Likt Valerie Cherish i ”The comeback” är hon ständigt beredd att kompromissa bort sin integritet.
I krönikespelen är makten orubblig som ett köttberg, precis som i ayatollornas Iran.
Det var svårt att ta ex-prins Andrew på allvar. Nu är det dags att göra det.
”Heated rivalry” är lika subversiv som ett gammalt nummer av Starlet.
Festivalaktuella ”Bad apples” hade fått Tidö-gänget att jubla.
Så här försöker jag stå ut i den nya världsordningen.
Kom till festivalen och visa att du är en vuxen människa.
Nu måste de visa att de står upp för pressfriheten i både ord och i handling.
Debatten om poptimismen saknar det viktigaste perspektivet.
Att växa upp i Borås var precis som i Lars Tunbjörks bilder.
Nu har vi kört våra jultraditioner till leda.
Presskonferensen är ett tecken på att tystnaden om Dawit Isaak är bruten.
Han vill förstå haveriet på Dramaten.
Nästa år slår jag tillbaka med tysk hormusik.
Bitvis är det som att se hela samtiden rämna.
Nya ”Frankenstein” är inte roligare än en ovanligt avancerad skärmsläckare.
Det är Lydia Sandgrens fel att jag flyttade tillbaka till staden.
SVT-aktuella ”De levande” är så långt ifrån true crime-snask man kan komma.
Stephen Kings skräckroman kan lära oss något om Aase Berg-debatten.
Den som efterträder Frida Röhl har stora skor att fylla.
Je suis den moderate riksdagsledamoten Gunnar Axén. Mannen som i ett par famösa tweetar från 2014 påstod att han tänkte ”kasta ut...
Likheterna mellan ”Monster” och boken jag själv skrivit gör mig illa till mods.
Allt fler i min omgivning försöker bryta sitt beroende.
Anklagelserna är inte bara lögnaktiga, utan direkt farliga.
Han är författaren som jag önskar att alla läste.
GP:s kulturchef om vad du inte får missa.
Plötsligt har sängkammarfarsen dragits upp på terapisoffan.
I tider av krig, kris och övervåld bör vi lyssna extra uppmärksamt till vad konstnärer har att säga.
När tekniken skriver våra tal och blir våra psykologer – vad finns kvar av det mänskliga?
49 människor mördades. Nu ingriper Florida mot minnesplatsen.
Ingen hatar recensenterna mer än Hollywood.
Inte konstigt att Mats Strandberg skriver skräckroman om kultureliten.
Turerna kring den halvt mumifierade presidenten blir allt mer tragikomiska.
Från ”Förrädarna” till ”Beck” – allt handlar om att gaslighta skiten ur fienden.
Orden finns kvar. Det är en tröst, om än klen, skriver GP:s kulturchef.
Molly Jong-Fast fick se sina hemligheter förvandlas till litteratur. Nu har hon hämnats.
I ”28 years later” lever konsten och kreativiteten, trots att apokalypsen blivit vardag.
Den danska dokumentärserien kommer med fler avslöjanden.
I ”Sverige och kriget” blir det förflutna besynnerligt levande.
Han flyger, han dyker, han balanserar på räcken – allt för att imponera.
Amanda Fors uppväxtskildring är rent av otäck – och krossar klichéerna runt Johanna Möllers brott.
Det här är en toxisk struktur som inte är unik för Miljöpartiet.
Här förläggs trippelmordet så långt från underhållning som det bara går.
Film med bortklippt material lyfter fram sanningen om Leni Riefenstahl.
Låt barnen få behålla sin teater.
Stina Oscarson tog sin roll i offentligheten på allra största allvar, skriver GP:s kulturchef Johan Hilton.
Är det så himla fel om unga hellre hänger på krogen än i salongerna?
Den senaste veckan utgör ytterligare ett blodisande exempel på det.
En melloartists skilsmässa är bara det senaste exemplet av många.
Populärkulturen har stängt in sig i barnkammaren.
login
who are we?
contact us
qosheapp
