När ett förlag åberopar Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren och H.C. Andersen i baksidestexten till en bok släpper jag den direkt. Det brukar betyda att de allra värsta sidorna av författarskapen sammanstrålat i en supernova.

Det är också skälet till att jag hållit den norska författaren Ingvild H Rishøis ”Stargate. En julberättelse” kort sedan den kom ut på svenska 2021. Folk har tjatat sig blå i ansiktet om hur fin den är och att jag åtminstone borde ge den en chans. Men så fort jag tagit upp den och läst baksidestexten har jag reflexmässigt kastat den ifrån mig igen – ungefär som när man fiskat upp något äckligt ur ett avlopp. ”En julberättelse för vår tid.” ”Verklighetsnära magi”. ”I tradition efter Selma Lagerlöf, H.C. Andersen och Astrid Lindgren.”

Bah, humbug, som Scrooge sa.

Men för några veckor sedan gav jag mig till slut fan på att ta mig igenom den – jag hade tröttnat på att se den i min hög........

© Göteborgs-Posten