Jag hade solglitter i ögonen innan jag pratade med någon levande människa i morse. Innan jag öppnade mejlboxen hade jag trampat skogsstigar, tittat på träd, sett bakdelen på ett rådjur och försökt identifiera fågelsång. När jag väl drog igång kaffebryggaren och därmed dagen hade jag redan andats tallbarrslukt och duckat för daggig spindelväv.

Ut, jag måste ut. Vågorna kallar på mig. Solen undrar vad jag gör i sängen. Vad är det för slags dag i dag? Är luften tung eller lätt att andas? Hur ser havet ut? Jag måste få veta. Jag måste ut.

Visste ni att naturen har en läkande kraft? Visste ni att skogspromenader hjälper mot psykisk ohälsa? Visste ni att en vandring längs strandkanten får stressnivåerna att sjunka och humöret att lyfta? Att ångesten kan lätta om man får klättra upp på en klippkant och blicka ut över ett böljande landskap? Självklart visste ni det. Det vet ju alla. Och forskningsresultat efter forskningsresultat pekar på samma sak.

Det är bara vården som har lite svårt att ta till sig rönen. Bara åtta av 21 regioner erbjuder naturbaserade behandlingar och rehabiliteringsinsatser. Det är så dumt att man inte vet vart man ska ta vägen. Det finns regionanställda dietister, det finns sjukgymnaster – kallas de fortfarande så? – och arbetsterapeuter, logopeder, kiropraktiker och samtalsterapeuter och allt möjligt, läkare och sjuksköterskor förstås. Multiprofessionella team som tar hand om alla de miljontals medborgare som på ett eller annat sätt kroknat av pressen och stressen och larmet och förväntningarna och framtidsrädslan och ensamheten och prestationsångesten, av sjukdomar och missbruk, av sorg och ångest. Men inte ens hälften av de multiprofessionella teamen har någon som tar med de stressade, deprimerade eller överarbetade människorna ut i skogen. Det pratas med terapeuter och det knapras piller som bara den, men på något vis har inomhusbehandlingarna kommit att betraktas som vetenskapligt beprövade, medan utomhusbehandlingar anses vara lite, ja, lite mindre vård, antar jag.

Nu är det inte bara de ledsna och utmattade som behöver naturen. Man kan inte riktigt vara människa utan att ofta och........

© Göteborgs-Posten