Det har varit bokmässa igen. Göteborgarna har armbågat sig fram genom den täta folkmassan för att inhandla ett par böcker eller lyssna på ett par samtal, trots att de senare ofta dränks i det allmänna sorlet eller av något konkurrerande scenframträdande som försiggår bredvid. Bokmässan handlar i stor utsträckning om kommers. Att människor köper böcker eller till och med upptäcker nya författarskap – detta år företrädelsevis från Québec, nästa år från Flandern och Nederländerna – är knappast fel.

Ändå har jag börjat undra vad det egentligen är som säljs. Tankarna blir tydligare när jag läser poeten Tora Anderssons tillfälliga blogg för DN (25/9–27/9). Hon har precis gett ut sin första diktsamling ”Tar något vasst drar det mot kindhuden” på Modernista och skildrar sin tillvaro som debutant den sista helgen i september. ”Senaste gången jag var på mässan lovade jag mig själv att inte åka tillbaka förrän jag hade en egen bok. På vägen hem skickade jag in mitt manus” inleds den första av totalt tre texter.

Jag frågar mig varför ingen vill tala om........

© Göteborgs-Posten