”Förbjud fula skolor”, skränar Liberalerna. De vill lagstifta om att bara bygga vackra skolor. Gåshudsvackra faktiskt. I ett anfall av fulhetsfobi och skinpicking på rikets nylle vill man hyvla bort alla ”mörka baracker”.

Egentligen är jag inte oäven. Faktum är att jag tycker att allt som inte ser ut som Pragborgen är rätt svårsmält – och är alltså team arkitekupproret i den eviga skönhetsdebatt om fula hus och alla bedrövliga elskåp som skjuter upp i städerna och skär i ögonen.

Men just idag vill jag hissa de spyfula barackernas flaggspel.

En gång gick jag nämligen i en sån skitful tegelbarack. En mycket uppbygglig erfarenhet och – här kan jag inte understryka nog – på alla sätt och vis en fristad från gåshud.

Betänk: kulturarvet offentlig-sektor-frisyren översatt till byggnad. 1%-konst. Sladdkanaler på väggarna. Snusfläta i taket. Varenda papper laminerat i plast. Snus på plasten.

Ja, ni fattar, estetisk lumpen. Den sortens kommunala kråkslott som verkligen väcker existentiell rastlöshet. Finns det något mer sporrande? (Jag inser att man skulle kunna läsa det här som att jag blev väldigt........

© Göteborgs-Posten