Jag trodde aldrig att jag skulle låtsas att det fanns en jultomte. Andra kan få gaslightea sina barn så gott de vill, jag skulle minsann inte underhålla vuxenvärldens masslögn om att det finns en gubbe uppe på nordpolen som, en gång om året, trotsar alla fysikens lagar för att ge ut presenter.

Man minns ju hur det alltid fanns något stackars barn som fick reda på att tomten inte fanns långt senare än alla andra, hur förkrossande det var att se någon retas bara för att de trodde på det vuxna sagt. Det där, det skulle jag aldrig bidra till.

Det är mycket annat som är osmakligt med tomtetro, som att vi vuxna till och med i vår påhittade fantasivärld kräver en hyperexploaterad arbetskraft där en mängd invandrade tomtenissar/alver är tvungna att bygga miljontals Labubus för medelklassens ”duktiga” barn. Kan vi inte drömma en bättre värld än så?

Själv var jag mest emot det hela för att jag trodde, i min barnlösa naivitet, att det skulle ta emot att ljuga........

© Göteborgs-Posten