Dramatiken var sanslös. Att finalen mellan Senegal och Marocko drog en till skärmen var inte underligt.
Ändå var det mer sorgligt än underhållande när Afrikas främsta turnering avgjordes.

I begynnelsen var det Eurosport som i början av vartannat år levererade en sanslös turnering som innehöll det mesta. Fortfarande minns jag hur svårt det var att avstå från att följa dramatiken från tv-skärmen i Tyskland där jag hängt med min svåger på en gigantisk båtmässa.

För egen del var det skådespelet från Senegal som fångade mig. Där en del av Kameruns stjärnor från VM 1990 var kvar men utmanades av Ghanas Abedi Pele och Tony Yeboah som tog sig till finalen där man föll mot Elfenbenskusten efter en otrolig straffläggning.

Tio år senare hade Sverige lottats mot Nigeria i VM 2002 och då fick jag åka till Mali och bevaka det nigerianska landslaget i Afrikanska mästerskapet. Det var en upplevelse att följa ett mästerskap med en rad stjärnor på så nära håll och få tillgång till spelarna.

Bara det att Sverige-bekantingarna Dulee Johnson och Jimmy Dixon spelade med George Weah i Liberias landslag som blott för andra gången nått mästerskapet. Det lustiga var att i princip alla lag och stjärnor bodde på samma hotell i huvudstaden Bamako.

Det var bara att knalla in där och försöka få intervjuer med spelare. Ljusår från dagens mer uppstyrda tillvaro i fotbollens värld och även om det afrikanska mästerskapet garanterat blivit mer kontrollerat än från Mali 2002 är det något befriande med mer öppenhet.

Då fick jag tag på Arsenals Nwankwo Kanu vid hotellpoolen. Han var lite irriterad att Sverige skickat en spion (Thomas Lyth) för att ha koll på Nigeria som inte imponerade i början i Mali. Samtidigt var Kanu säker på att Sverige skulle få problem till VM.

Vid poolen fanns även Jay-Jay Okocha. Han talade om fotbollens utmaningar i länder i Afrika och förklarade uteblivna framgångar med att det är fel folk som styr i förbunden. "Bristen på organisation är det största skälet till att vi inte har lyckats. Du kan ha tillgång till alla talanger, men om du inte är organiserad går det inte."

I takt med att fotbollsutbudet på våra skärmar vuxit enormt under 2000-talet har Afrikanska mästerskapen tappat i dragningskraft för mig. Sedan hänger jag med i nyhetsflödet när det spelas och när VM-arrangören 2030 i form av Marocko var värd och jagade sin första titel sedan 1976 var det givetvis i fokus.

Mästerskapet har vuxit sedan starten i slutet på 1950-talet och är numera 24 lag. Ett försök att flytta den till sommaren funkade inte då många länder är för varma då. Så man har kört på med upplägget om en turnering vartannat år och oftast i början av året.

Inför starten av det senaste mästerskapet blev de flesta överraskade när ordföranden för Afrikas fotbollskonfederation CAF, Patrice Motsepe, berättade att man framöver ska köra Afrikanska mästerskapen vart fjärde år. Han är miljardär från Sydafrika och står mycket nära Fifa:s Gianni Infantino och blivit en maktspelare i fotbollens värld.

Många tolkar det som en anpassning till Europa där klubbarna varit irriterade över att man tappat spelare vartannat år. Något Motsepe förnekade utan han förklarade att det var bättre för fotbollen i Afrika och förklarade att man i stället ska få till ett Nations League för kontinenten. Vilket skulle ge mer pengar till fotbollen och nationsförbunden. Motstånd finns, men Motsepe verkar bestämd och allt talar för ett skifte.

Det var knappast något som påverkade spelarna i årets turnering och där det till slut blev hemmanationen Marocko som skulle bärga pokalen. Under många år har landets kung Mohammed VI satsat stenhårt på fotboll. Nya arenor. Ett nationellt träningscenter. Resurser till landslaget.

Sportsligt har det gett resultat. På herrsidan är det VM-semifinal 2022, OS-brons 2024 och U20-VM och vinst i Arab Cup. Damerna var i final i Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM 2023. Lägg till det arrangörskapet av Afrikanska mästerskapet, VM 2030 ihop med Portugal och Spanien samt en rad U-VM.

Internt har det varit en hel del protester från unga människor som upplever att staten lägger för mycket pengar på arenor, hotell och fotboll. Fast under mästerskapet drogs de flesta med i hajpen när Achraf Hakimi & Co skulle bärga titeln som alla räknade med.

Senegal........

© fotbollskanalen