Låga skolresultat och långa vårdköer är två av många exempel på att den offentliga verksamheten i Sverige dras med brister i likvärdighet, effektivitet, finansiering, styrning, rättssäkerhet, ansvarsutkrävande och därmed ytterst demokrati.

En stor del av förvaltningen består av lekmannaledda kommuner och regioner. De har medeltida ursprung och fick sin nuvarande grundform på 1860-talet. Att de ändå lever kvar beror inte minst på alla politikeruppdrag som skulle försvinna om de ersattes med en professionell statlig förvaltning. Försvar, polis, tull och skatteväsen leds av yrkeskunniga utan några lokal- eller regionpolitiker, till skillnad från vård, äldreomsorg, skola och räddningstjänst.

Att 290 kommuner ska finna var sin lösning på mängder av problem som i grunden är desamma för alla, är uppenbart ineffektivt. Den demokratiska idealbilden av förtroendevalda som har personlig kontakt med sina väljare och agerar som deras ombud hör till historien och är ersatt av ett oligopol av partier som snarast fungerar som makt- och PR-företag. Kommuner och regioner har egen beskattningsrätt men får enorma summor av staten i generella bidrag med dålig träffsäkerhet.

Annons

Det är hög tid att avskaffa kommunerna och regionerna. I stället bör införas en enkel och tydlig nationell organisation som rättssäkert och effektivt levererar välfärd som är lika bra över hela landet. För varje offentlig verksamhetsgren inrättas ett statligt verk som ska verkställa det som riksdag och regering beslutat i demokratisk ordning.

Sju nya verk skulle överta nästan alla uppgifter från kommuner och regioner: Vårdverket (vård, äldreomsorg), Förbindelseverket (kollektivtrafik), Utbildningsverket (skola, bibliotek, fritidsverksamhet), Stödverket (socialtjänst, försörjningsstöd, socialförsäkring, arbetsförmedling, studiestöd, pension, konsumentvägledning, integration), Skyddsverket (räddningstjänst, krisberedskap, civilförsvar), Markverket (fastighetsbildning, bygglov) och Husverket (offentligt ägda bostäder och lokaler).

En ny geografisk indelning av riket på två nivåer – landskapsområde och häradsområde – genomförs och ska gälla enhetligt för alla verk.

I varje häradsområde inrättas en samfällighet, kallad härad, med uppgift att svara för fysisk planering och gemensamma anordningar inom området, såsom gator, parker, vatten, avlopp, avfall, miljövård och begravningsplatser. I direkta personval väljs ett häradsting som beslutande organ och en häradsföreståndare som ledare för häradets verksamhet.

Annons

I lämplighetsfrågor som berör befolkningen i ett område, exempelvis var en skola ska byggas eller busslinje dras, ska samråd ske med häradet och så långt möjligt dess önskemål infrias. Häradet kontrollerar också att verken levererar det medborgarna har rätt till.

All skatt blir statlig. Därmed effektiviseras den ekonomiska styrningen av den offentliga sektorn, och det får kosta olika runtom i landet att ge alla medborgare fullvärdig service oavsett var de bor.

Per Andersson