Det finns ett ordspråk som säger att man inte bör klandra spelarna för deras val, utan istället kritisera systemet: ”Don’t hate the player, hate the game”. Talesättet reflekterar att vi istället för att beskylla individer bör rikta kritiken mot det system eller den struktur som de verkar inom. I det stora hela ett klokt ordstäv.

Likt bakterier som viftar med sina flageller när de simmar uppströms för en glukosgradient (för att hitta något att äta) har de flesta av oss främst att förhålla oss till dagens ekonomiska landskap. Precis som en bakterie har svårt att ändra mängden glukos i sin omgivning, har vanliga medborgare svårt att påverka det system de befinner sig i.

Detta hindrar dock inte den forne riksbankschefen från att rikta sin trollstav mot sina landsmän. Vid en intervju framträdde han nyligen med flera märkliga utspel. I en passage påstod han att svenskarna verkade vilja ha haft kvar kronan för att de ”gillar kungen på sedlarna”. Kanske var det med glimten i ögat, men mystiken tätnar när man konstaterar att hans riksbank, när den genomförde sina anmärkningsvärt snabba sedelutbyten, inte bara sprang banklobbyns ärenden utan även passade på att ta bort kungens avbildning från sedlarna.

Svenskarna hade alltså gillat ”kungen på sedlarna”. Men detta skäl till euromotståndet hade penningpolitikens ”schaman” nu undanröjt.

Under mina år som valutachefsstrateg på den största banken i Norden cirkulerade flera spännande hypoteser om den svenska penningpolitiken. Trots brinnande högkonjunktur........

© Affärsvärlden