Region Västerbotten ligger i botten i Sverige när det gäller tillgängligheten till BUP. Som förälder förstår jag frustrationen och förtvivlan man kan känna i att köa till hjälp. Utifrån mitt arbete med trasiga ungdomar och uppslitande familjesituationer så har jag en god erfarenhet av vad som fungerar och inte. Ofta handlar det om att få känna sig bekräftad och ha en mening med vardagen.

Vi pratar ofta om att vi inte hade klarat bemanningen i omsorgen utan nysvenskar och de som väljer att arbeta efter pensionsåldern. Vi har också fått nya hjältar som på sin fritid väljer att arbeta extra inom omsorgen, ungdomarna. I vår kommun sker det genom Ung omsorg. Det finns också goda exempel på kommuner som anställt ”epa-ungdomar” för att motarbeta ensamheten hos våra äldre och underlätta för utbildad personal att fokusera på den medicinska vården. Våra ungdomar gör en otrolig viktig insats där de kan hjälpa till i det vardagliga som att t ex städa, handla eller komma med varm mat.

Kommuner som vi varit i kontakt med berättar att det inte är ovanligt att dessa ungdomar väljer att sedan söka anställning i omsorgen eller ändra inriktning på sin utbildning för att arbeta inom vården i framtiden. Inte sällan höjs ungdomarna till skyarna för sina insatser och brukarna är otroligt tacksamma över ungdomarnas insatser. Vad tror ni det bemötande gör med dessa ungdomars självkänsla? Det blir alltså win-win för både verksamheten, brukarna och ungdomarna.

Tyvärr har alla partier i Norsjö inte förstått att utifrån dagens utmaningar måste vi tänka utanför boxen och arbeta på flera fronter för att behålla dagens personal och se till framtidens kompetensförsörjning. Vi moderater är tacksamma att verksamheten är inne på samma linje som oss och både varit positiva till Ung omsorg samt att se över möjligheten till att anställa epa-ungdomar inom omsorgen. Vi har i politisk enighet antagit Strategi 2050, då måste vi också gemensamt arbeta för att nå målet och det är ett arbete som måste påbörjas nu.

Vi moderater tar vårt ansvar att se till att ungdomar intresserar sig för omsorgen i vår kommun, därefter kommer ansvaret på de som arbetar inom vård och omsorg att vara goda ambassadörer och bjuda in våra ungdomar till arbetsgemenskapen och där få känna sig bekräftade. På så sätt kan vi arbeta både på kort och lång sikt med tillväxt inom omsorgen.