Men ibland undrar jag om drömmen om en ljusnande framtid förlorat all sin trovärdighet. Jag undrar hur man framhärdar i hoppets praktik när mörkret omsluter oss människor och våra hårt prövade samhällen, och grubblar samtidigt på om vetenskapen kan bidra med framtidstro så vi kan balansera nedstämdhet och paralys. När allt fler av fullt förståeliga hälsoskäl undviker att tänka på framtiden vill jag ändå göra ett försök att stimulera kreativa tankar om tiden som ännu inte är – och genom detta i bästa fall visa en väg bort från klimatkollapsbaserad handlingsförlamning.

”Vad vill du bli när du blir stor?” Frågan vi alla fått som små och vars hejdlösa svar tyder på en mångsidig framtid. Kanske är det när vi är barn som framtiden är som mest öppen. I takt med stigande ålder smalnar framtiden av och liknar en upptrampad stig utan stickspår.

Annons

Annons

I litteraturen har historiska framtidssyner präglats av utopiernas och dystopiernas dragkamp. Mörkret och ljuset som parallella spår. Uppenbarelsebokens föreställning om det nya Jerusalem som kommer ner till jorden, kontrasteras med den dystopiska brinnande sjön. Upplysningstiden drömmer om det genomrationella samhället med evig tillväxt, men här finns också Max Webers järnbur – det avförtrollade och själlösa samhället utan frihet och kreativitet.

I litteraturen har historiska........

© NA