Så sällan man ser två ungdomar sitta och prata med varandra, bara så där rakt upp och ner, med ögonen fästa på varandras ansikten, gestikulerande. De är oftast upptagna, var och en för sig. Knappt ser man dem ta sig fram längs gatan utan att ha näsan i telefonen.

Så fort de sitter på en buss eller ett annat transportmedel är de böjda över sina digitala små snuttefiltar. De scrollar reels på Tiktok, kollar smink- eller träningstips på Youtube, uppdaterar sig på sina förebilder på Instagram, kommunicerar på Snapchat.

Oskyldigt måhända, men också fullständigt passiviserande. Ungdomar kanske aldrig har varit särskilt uppmärksamma på årstidernas växlingar och naturens skiftningar. Man kan inte skylla deras bristande uppskattning av fågelsången på mobiltelefonerna – men dagens ungdomsgeneration är jämförelselöst avskärmad från det liv som pågår omkring den.

Därför är förslaget från regeringens utredare om att förbjuda sociala medier-konton för barn under 15 år välkommet. Kritiken är väntad, och visst kan ungdomarna lätt kringgå förbudet. Javisst, de kan scrolla i timtal utan att vara inloggade på något eget konto. Javisst, det är hart när omöjligt att inrätta ett effektivt förbud som inte samtidigt kräver oproportionerlig kontroll.

Men poängen med ett förbud är att förändra den kulturella föreställning som säger att det är helt normalt att alltid vara fastlimmad vid sin telefon, att ständigt, ständigt söka stimuli och kickar från den lilla skärmen i handen – i stället för att registrera och interagera med........

© Göteborgs-Posten