Iraqi bodies fördjupar sig i olika filosofier, myter och symboler och försöker ge sina rön scenisk form. Den teoretiska överbyggnaden är alltid tung, det är där gruppen lägger tyngdpunkten, medlemmarna vill borra på djupet, men för mig hamnar tankegodset ibland i vägen. I ”Sibyl” är det sierskan, med förmåga att förutsäga vad som ska ske, som utforskas. Eller mer exakt, i vilket ögonblick i tiden befinner sig sibyllan? Iraqi bodies förutskickar en rörelse mellan det banala, profana och sakrala. Det senare sätter stämningen i foajén.

Undersökningen sker i en stor kub på Teater Trixters scen. 23 åskådare ryms i stolsraderna på tre sidor utanför. Kuben mer anas än syns, fast jag sitter så nära. Svart mörker och en lång tystnad inleder. Svagt, svagt träder ljud fram. En mässande mansröst, flera röster, ibland i kör. Ett glest ljus silar över kuben.........

© Göteborgs-Posten