”Det här är Halina. Hon har lovat mamma att klä sig varmt. Alla har lovat sina mammor att klä sig varmt.”

Orden, en pungspark i all sin enkelhet, kommer redan i anslaget till Andrzej Wajdas ”Medan döden väntar” (1957). Det är Warszawaupproret, dag 56. Det finns inga fönsterrutor kvar. Halina ingår i ett kompani med 43 unga från motståndsrörelsen. Dagen före var de 70.

Flammor stiger upp mot himlen, marken är täckt av ruttnande lik, böcker och badkar från sprängda hem. Redan från början är det tydligt: ingen kommer att undkomma. Snart blir 43 till 27 som försöker överleva bland råttorna i kloakerna.

6 mars skulle Andrzej Wajda ha fyllt 100 år. I Polen har 2026 utropats till Wajdas år, med filmvisningar, samtal och högtidliga nickningar. Det är tio år sedan den Oscarsbelönade regissören gick bort, men filmerna är kvar, envist levande och obekväma.

En av hans mest trogna beundrare i dag är Martin Scorsese, som gärna återkommer till Wajdas krigstrilogi – särskilt ”Aska och diamanter” (1958) – som........

© Göteborgs-Posten