Påsken är den kristna kyrkans huvudhögtid. Men för de flesta svenskar är helgen på sin höjd förknippad med att äta ägg, träffa släkten och kanske pynta hemmet med påskris och fjädrar. Att riset har symboliserat jesu lidande eller ägget hans återuppståndelse är nog få ens medvetna om. Det ligger kanske närmare till hands att förknippa dem med förkristna traditioner kring vårens återkomst, om man nu gör några associationer alls.

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder – för att inte säga det mest sekulariserade. Det innebär att högtider och traditioner spelar en undanskymd roll, eller i vart fall inte är särskilt meningsbärande.

Länge sågs sekulariseringen som en ofrånkomlig del av moderniseringsprocessen. Det stämmer i den meningen att kyrkans makt var intimt förbunden med bondesamhällets struktur. Industrialiseringen, urbaniseringen och utbildningsexplosionen undergrävde religionen. Men försvann verkligen vårt behov av att tro på något? Antagandet att trosbehovet kunde rationaliseras bort hänger samman med den väldigt starka tron på framsteget och förnuftet som växte fram under slutet av 1800-talet. På många sätt blev tron på förnuftet just en tro. Många antar exempelvis fortfarande att historien går framåt, inte bara materiellt utan även kulturellt och värderingsmässigt. Framåtskridandet kan visserligen mötas av avbrott eller bakslag antas det. Men riktningen mot en bättre värld och mer upplyst värld är utstakad.

Lustigt nog är detta andliga framåtskridande i grunden en religiös föreställning som kan härledas till........

© Göteborgs-Posten