Den som tror att svenska staten inte granskar och rapporterar om sitt biståndsarbete har fel. För den som råkar ha tid över skulle läsande av rapporter från Sida (myndigheten som ansvarar för svenskt utrikesbistånd) lätt kunna fylla en heltidstjänst. Det skrivs spaltkilometer om hur våra gemensamma tillgångar används till internationellt bistånd.
Men hjälper ingående avrapportering om hur pengarna används för att förstå om pengarna gör någon faktisk nytta? Inte om man frågar Riksrevisionen.
Riksrevisionen vars arbete går ut på att granska och utvärdera statens och myndigheternas årsredovisningar släppte nyligen en granskning av Sida. Resultatet visar att Sida skriver väldigt mycket om pågående arbeten men att det saknas långsiktiga uppföljningar. Det är därför svårt, menar Riksrevisionen att ”bedöma resultatet av biståndet i förhållande till riksdagens uppsatta mål”.
Det är rätt allvarligt, för vad är poängen med att lägga miljarder på bistånd om det inte får positiva effekter i världen? Det är ju knappast för att vi i Sverige ska må bra som vi lägger pengar på internationellt bistånd. Det borde i alla fall inte vara så.
Biståndsbudgeten brukar årligen hamna på omkring 48 miljarder kronor. Inte mycket sett till budgetens totala storlek, men ändå en respektabel summa om man sätter det i relation till hela rättsväsendet som förra året kostade ungefär 69 miljarder.
Men varför har det inte funnits någon egentlig utvärdering av måluppföljningen? Riksrevisionen har sina teorier. Det internationella biståndet styrs av ett väldigt stor antal breda och otydliga målsättningar.
Politikerna enas om mål i budgetpropositionen som sedan översätts till praktisk verksamhet av Sida. Där någonstans verkar det gå snett. Det leder till att det försvinner iväg pengar till projekt som ligger i linje med någon av de många målsättningarna, men det finns inte ett motsvarande krav på att projekten ska uppnå vissa specifika mål.
Därför uppmanar Riksrevisionen regeringen att göra en översyn av biståndets uppföljning och utvärdering. Det här skulle faktiskt hjälpa politiker, som ju beslutar om biståndets omfattning, att fatta kloka beslut i framtida statsbudgetar. Politiker ska förstås inte peta i enskilda projekt men de kan ställa betydligt tydligare krav på Sidas måluppföljning.
En idé som Riksrevisionen i förbifarten lanserar är att vi ska låta oss inspireras av Finland som i stället för årlig resultatrapportering (som knappast förmår utvärdera långsiktiga konsekvenser av biståndsprojekt) gör en resultatrapport var tredje eller fjärde år. I stället för löpande rapportering som knappast gör någon politiker klokare går det att utvärdera de något mer långsiktiga effekterna av stödet.
Det handlar inte, som Riksrevisionen är noga med att påpeka, om att bara ställa krav på att Sida skriver fler rapporter som redogör för biståndets innehåll. Eftersom biståndet styrs av 60 olika strategier så produceras redan mängder med material som ingen politiker orkar tröska igenom.
Snarare måste det finnas tydligare krav från regeringen om hur Sida klart och tydligt ska följa upp olika projekt. Flera frågor måste ställas och besvaras: Vad hände sedan? Fick det avsedd verkan? Vilka lärdomar drar av vi av denna sortens stöd?
Det är inte katastrofbistånd vi talar om här utan de längre projekten som utgör en stor andel av biståndet. Att lägga miljardbelopp årligen på något som vi inte vet gör någon som helst nytta är provocerande. Och oavsett hur man ställer sig till biståndets omfattning och syfte borde det finnas bred politiskt uppslutning kring målet att våra gemensamma medel inte ska spenderas i onödan.
Därför borde Riksrevisionens torra men viktiga rekommendationer vara en självklarhet: Se till att det internationella biståndet får en tydlig och enkel måluppföljning.
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Vad får vi för biståndspengarna egentligen?
8
26
03.04.2024
Den som tror att svenska staten inte granskar och rapporterar om sitt biståndsarbete har fel. För den som råkar ha tid över skulle läsande av rapporter från Sida (myndigheten som ansvarar för svenskt utrikesbistånd) lätt kunna fylla en heltidstjänst. Det skrivs spaltkilometer om hur våra gemensamma tillgångar används till internationellt bistånd.
Men hjälper ingående avrapportering om hur pengarna används för att förstå om pengarna gör någon faktisk nytta? Inte om man frågar Riksrevisionen.
Riksrevisionen vars arbete går ut på att granska och utvärdera statens och myndigheternas årsredovisningar släppte nyligen en granskning av Sida. Resultatet visar att Sida skriver väldigt mycket om pågående arbeten men att det saknas långsiktiga uppföljningar. Det är därför svårt, menar Riksrevisionen att ”bedöma resultatet av biståndet i förhållande till riksdagens uppsatta mål”.
Det är rätt allvarligt, för vad är poängen med att lägga miljarder på bistånd om det inte får positiva effekter i världen?........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Ali Fathollah-Nejad
Rami G Khouri
Nikkei Editorial
