I mer än ett halvt sekel har stora delar av västvärlden rört sig mot tjänsteekonomi och bort från industritillverkning. Med digitaliseringens framväxt under 2000 talet har den här förändringen bara påskyndats.

Det fanns goda skäl för det här. Vi skulle röra oss upp i värdekedjan, bort från smutsiga och farliga industriprocesser och gruvdrift, och mot mer sofistikerade tjänster och arbetsuppgifter.

En mer välutbildad befolkning och högre produktivitet i ekonomin ledde naturligt till att man gjorde sig av med delar av ekonomin där vinstmarginalerna var små och som dessutom var dåliga för närmiljön.

Den globala ekonomins utformning möjliggjorde också en hög grad av specialisering. Världsekonomin har sedan 1900-talets andra hälft varit byggd på idén om komparativa fördelar; olika länder har olika förmåga och kapacitet och ska inte behöva göra allt från bilar till pennor. Produkter designas i ett land, råvarorna köps in i ett annat och tillverkas i ett tredje.

Länder och stater betraktades i denna ekonomiska världsordning som delar av ett globalt handelsnätverk. I ett sådant finjusterat och välreglerat system skulle säkerhetspolitiska risker inte existera, eller lätt kunna rundas. Det var ju vi, i bemärkelsen det demokratiska väst, som styrde systemet och dessutom satt på vapenmakten. Och genom internationella samarbetsorganisationer som Världshandelsorganisationen (WTO) skulle eventuella tvister som kunde uppstå........

© Göteborgs-Posten