Minns ni studentupproren våren 1968? I en rad städer världen över – Paris, Berlin, Madrid, Prag, Mexiko City, Tokyo och Rio de Janeiro – gick studenter samman för att kräva en demokratisering av universiteten. Den 25 maj ockuperade flera hundra studenter kårhuset i Stockholm och fick dåvarande utbildningsminister Olof Palme att rycka ut.
Den tändande gnistan var utbildningsreformen Ukas, som innebar att fasta studiegångar skulle genomföras för att snabbast möjligt styra studenterna mot befintlig arbetsmarknad. Men studenterna protesterade högljutt och det hann bli sen kväll innan en besviken Palme lämnade kårhuset. Regeringen tvingades efter hand backa och gå med på ett utökat studentinflytande.
Plötsligt är det 1968 igen. Utbildningsminister Mats Persson (L) är kritisk till kursutbudet och studieformerna i den svenska högskolan (SvD 9/4). Regeringen ska ingripa i lärosätenas autonomi och ”minska floran av fristående kurser och kurser på distans”.
Socialdemokraterna, som alltså försökte med ett liknande ingrepp för ett halvsekel sedan och misslyckades, utpekas som boven i dramat. De har kraftigt ökat antalet studieplatser och använt högre utbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Valfriheten de motvilligt gick med på när det begav sig tar enligt ministerns analys ekonomiska resurser från de tekniska utbildningar som uppenbarligen ska prioriteras i ingenjörslandet Sverige.
Argumentationen andas oförblommerad populism: ”Är det rimligt att prioritera vad som uppfattas som hobbyartade kurser i högskolan i ett läge när sjukvården och industrin skriker efter kompetens?”. Begreppet hobbykurser är hämtat från Svenskt Näringsliv som numer verkar ha direkt tillgång till utbildningsdepartementets agenda.
Att hela universitetets idé begränsas till en professionsfabrik är mer än lovligt andefattigt.
”Alla kan inte bli akademiker, men alla kan utbilda sig och få ett jobb”, heter det vidare hos Persson. Så sant. Men vad har vi egentligen högre utbildning till? Att hela universitetets idé begränsas till en professionsfabrik är mer än lovligt andefattigt. Vad händer med bildning, behovet av livslångt lärande och möjligheten till omställning?
Borde vi inte ge våra unga verktyg att skapa framtiden och möta samhällets kommande utmaningar snarare än forma dem utifrån behov som snart kan vara daterade?
Regeringen försöker nu täcka några av hålen i ett sedan decennier underfinansierat utbildningssystem. Tekniska ämnen och sjuksköterskeutbildningarna får ökade anslag medan resurserna till resten fortsätter att urholkas. Omfördelningar ska uppenbarligen ske.
Den stora frågan vi som ägnar våra arbetsliv åt strategisk och långsiktig planering av högre utbildning ställer oss i dag är förstås vart den kunskapssyn som präglar regeringens politik leder vårt samhälle på sikt. Är det verkligen dit vi vill?
Ytterst hänger det förstås återigen på studenterna. Till syvende och sist är det för dem vi finns.
Åsa Arping är professor i litteraturvetenskap och dekan vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Boken om U” av Malin Isaksson
LÄS MER:Recension: ”Levtrådar – ett och hundra år med Sara Lidman”
LÄS MER:Recension: ”Min bokvärld” av Kerstin Ekman
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Vart kommer Perssons (L) kunskapssyn att leda oss?
20
0
10.04.2024
Minns ni studentupproren våren 1968? I en rad städer världen över – Paris, Berlin, Madrid, Prag, Mexiko City, Tokyo och Rio de Janeiro – gick studenter samman för att kräva en demokratisering av universiteten. Den 25 maj ockuperade flera hundra studenter kårhuset i Stockholm och fick dåvarande utbildningsminister Olof Palme att rycka ut.
Den tändande gnistan var utbildningsreformen Ukas, som innebar att fasta studiegångar skulle genomföras för att snabbast möjligt styra studenterna mot befintlig arbetsmarknad. Men studenterna protesterade högljutt och det hann bli sen kväll innan en besviken Palme lämnade kårhuset. Regeringen tvingades efter hand backa och gå med på ett utökat studentinflytande.
Plötsligt är det 1968 igen. Utbildningsminister Mats Persson (L) är kritisk till kursutbudet och studieformerna i den svenska högskolan (SvD 9/4). Regeringen ska ingripa i lärosätenas autonomi och........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Mort Laitner
Donald Low
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
