Tvåårige Lucas blev allas angelägenhet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag umgås med mina föräldrar när tvååriga Lucas försvinner.Min mamma ser helt bedrövad ut, jämrar sig, som om det vore hennes barnbarn.Det blir aldrig tydligare än vid den här typen av potentiellt mycket tragiska händelser att Sverige är ett väldigt litet land.Någon annans barn blir allas angelägenhet.Och det i sig är rörande, visst? För det kändes så: Som om alla, till och med varenda ilsken skrivbordskrigare, väntade på miraklet. För så slutar sagor och när det gäller barn är alla andra........

© Aftonbladet