Riksbankens huvudmått för inflationen, KPIF, kom in på 2,2% i mars. Det vill säga bara strax över målet på 2%. Ett viktigt skäl till att inflationen normaliserats är att flera av de priser som drog upp inflationen när den var som högst inte bara stabiliserats utan faktiskt faller. Det gäller energipriserna, men även vissa varupriser och nu även livsmedelspriser. Till det ska läggas att även tjänstepriserna, vilka stigit bekymmersamt mycket enligt Riksbanken, dämpas tydligt.

Inflationstakten varierar mycket från månad till månad och det är inte uteslutet att den kan komma närmare noll någon enstaka månad. I vart fall är både Nordeas och Riksbankens bedömning, enligt dess alternativscenario, att inflationen varaktigt ligger under 2-procentsmålet från och med i sommar.

För kommuner och regioner är utfallet för KPI i juni centralt då det är den månad pensionsskulden indexeras till. Nordeas prognos är att KPI blir 2,3% i juni, vilket kan jämföras med förra årets utfall på hela 9,3%.

För fastighetsbranschen är det istället utfallet i oktober som spelar stor roll då det är den månad då ett stort antal hyror indexeras. Utfallet enligt Nordea blir i år 1,5%, vilket kan jämföras med 6,5% i fjol.

Samtidigt är löneavtalen satta och ett svagt konjunkturläge talar för måttlig löneglidning framöver.

Riksbanken kan därmed inom kort behöva fundera på om inflationen är för låg. Sannolikt kan den en tid leva med en inflationstakt något under målet, med tanke på att inflationen länge legat mycket över målet. Men i ett svagt konjunkturläge kommer påtryckningar om att räntan i så fall bör sänkas i snabb takt. Riksbankens alternativscenario som indikerar en styrränta på 2,50% i slutet av året blir då mer rimligt än huvudscenariot som endast innehåller tre sänkningar om 0,25 procentenheter under innevarande år.

Det geopolitiska läget utgör dock en risk och det går inte att utesluta att till exempel oljepriset stiger. Inte heller att kronan försvagas mer påtagligt, med risk för högre inflation. Kronargumentet bör dock inte väga lika tungt när inflationen ligger under målet som när den låg långt över målet.

Oavsett kan vi konstatera att penningpolitiken biter. Lågräntepolitiken tillsammans med de utbudschocker som drabbade världen bidrog till inhemsk överhettning. Nu är det tydligt att åtstramningarna dämpat efterfrågan och att svensk ekonomi bromsat in. I den miljön bör räntan sänkas i snabb takt.

Annika Winsth är chefekonom på Nordea