Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

När en journalist ställer en ”icke-brådskande” språkfråga kan det hända att språkvårdaren får väldigt, väldigt bråttom.

När jag började jobba som mediespråkvårdare för drygt ett år sedan blev det väldigt snabbt väldigt tydligt att det finns olika uppfattningar om vad ”icke-brådskande” betyder.

Inom mediebranschen är tempot högt, emellanåt huvudlöst. Reaktionerna behöver vara omedelbara, och språkfrågor kan behöva besvaras på språng.

Inom språkvården är takten ofta långsammare. Vi språkvårdare gör självklart vårt bästa för att vara effektiva, men mer komplexa språkfrågor kan behöva diskuteras med kollegor eller dryftas med experter.

Det tar tid att skriva och vänta på mejl, avtala möten och ringa på utsatta telefontider. I slutändan........

© Åbo Underrättelser