Jag cyklar förbi domkyrkan – som att inte kunna hälsa på en vän

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Den här våren och sommaren har jag cyklat förbi domkyrkan med en känsla av saknad.

Under mina snart sex år som präst i församlingen har jag haft domkyrkan som min ”arbetsplats”. Men egentligen tänker jag inte på den som en arbetsplats.

Varje gång jag stigit in i kyrkan har jag förundrats över dess speciella atmosfär. Nu när jag måste cykla förbi känns det som att inte kunna hälsa på hos en vän. Ännu tar det minst två och ett halvt år innan renoveringen är klar.

Kyrkobyggnaden står dock kvar, klockorna slår och ibland hör jag dem på morgonnatten hemma när jag sover med fönstret öppet.

Det heliga är........

© Åbo Underrättelser