Tänk om man kunde bli lika gammal som en håkäring
Man märker det främst på omgivningen. Folk och saker och ting förändras. Ens vänner och bekanta blir annorlunda, det märks mest på dem som man inte träffar så ofta. ” Jösses, vad han har blivit gammal och fårad”, tänker man medan man hälsar glatt och säger att det var verkligen längesedan hördu. Hur står det till?
Saker vi tycker oss ha köpt nyligen börjar också sjangsera, vattenkokaren ser redan ut som den sett bättre dagar. Bilen vi köpte begagnad för att den gamla blev alltför gammal och dyr i reparationer, börjar också te sig lite sliten. Kylskåpet som vi köpte för – ja, kan det redan vara fem år sedan – har börjat se rätt anskrämligt ut.
Grinden som jag gjorde av virket som blev kvar av carporten (Sicket ord!) sedan Gudrun fällt den stora tallen över densamma, har börjat ruttna inifrån. Jag karvar bort det ruttna trät med ett stämjärn och målar över. När grinden var ny var den rätt grandios. Nu, efter flera års karvande är intrycket mera paradoxalt. Jag är glad att de ruttnande bjälkarna inte står kvar i carporten utan sitter i grinden.
Värmepumpen går i källaren. Den köpte vi för femton, tjugo år sedan. Den hummar entusiastiskt och gör värme och varmvatten. Den håller ju inte hur länge som helst, och kommer att lämna in någon vinterdag när det är femton grader kallt.
Huset som vi lät måla om........
