På förhand var det absolut mest intressanta mötet i omgång 28 det som spelades i Växjö mellan Öster och Degerfors. Båda lagen hade egentligen allt att förlora när de klev in på planen. Och det märktes! Det blev ingen sprakande tillställning i ett höstruggigt Småland. Ångesten låg som en rökridå över arenan och spelarna och jag kände mig inte ett dugg avundsjuk på det som snart skulle utspela sig.

2019 var vi i KFF i en liknande situation. Inför den absolut sista omgången låg vi på trettonde plats med Falkenberg, Sundsvall och AFC efter oss. Falkenberg mötte AFC där AFC var tvungna att vinna för att gå om och upp på kvalplats. Vi mötte IK Sirius borta och kunde vid vinst gå förbi Sirius och hålla de andra lagen bakom oss.Vid oavgjort skulle vi med största sannolikhet klara oss kvar utan kval. Känslan innan matchen var att vi hade precis allt att förlora. Stressen i omklädningsrummet var total och man försökte intala både sig själv och andra att vi var ett bra lag och vi skulle våga spela till varandra. Så blev det inte riktigt när matchen väl satte igång. Ångesten gjorde oss lite för handlingsförlamade och utifrån såg det ganska uselt ut. Sirius vann med 3-0. När vår match var slut stod det 0-0 i Falkenberg och där och då skulle vi klara oss utan kval. I 90 3 satsade AFC allt för ett segermål och lämnade enbart en försvarare nere. Falkenberg snodde bollen och gjorde 1-0 och vi trycktes både ner i skorna och ner på kvalplats.

Den känslan som vi hade innan matchen då hade säkerligen båda lagen i Växjö i helgen som passerade. Öster inledde matchen något vassare utan att för den skull imponera. Man såg att det var nervositet i luften och det var inte någon som vågade bryta ett mönster. Statiskt helt enkelt. Man behöver någon spelare som skiter i stundens allvar och som bara gör saker. Saker som kanske kan skapa något. Ofta är det spelarna utan större konsekvenstänk som vågar göra det. Jag älskade att ha sådana spelare i mitt lag! När Degerfors-spelarna i andra halvlek började göra det, skapade det direkt några farligheter. Rafferty, Taranis och Ndinga försökte göra sina gubbar och ta sig fram. Innan 1-0 var det Ndinga som satte full fart på sin kant och kom hela vägen ner till linjen och spelade in bollen till ett öppet mål för Taranis.

Där och då kändes Öster ute ur matchen. Men 1-1 kom tio minuter senare och var varken ologiskt eller orättvist även om det kanske var Degerfors som skapade de farligare chanserna. Aliev (som jag gillar skarpt) löpte sig fri i mitten och stötte in bollen. Hur kan kunde bli så fri i mitten låter jag vara obesvarat. Lika förvånande är det som hände vid 1-2.

Vad gjorde Öster i sitt försvarsspel i sista minuten där de var fler rent numerärt än Degerfors? Kricak var helt felplacerad efter att ha chansat var inspelet ska skulle hamna. Så får man inte göra när man är den första centrala försvararen. Då ska man se till att täcka den ytan där bollen nu spelades in. Sen är det extrem tur för Degerfors del att Christensen (tror jag det var?) rensade bollen på Barsoums ben och att bollen i sin tur går i den riktning den gör. Ridå ner för Öster! Med Djurgården och Gais kvar att möta tror jag att Växjölaget nu får börja om i superettan.

Kanoner i Uppsala!

Elfsborg hittade helt rätt senast mot Öster, men var tillbaka i sitt tidigare sämre mönster när Sirius vann med 4-0 på Studenternas. Hur kan det vara så svårt att få kontinuitet i sin grundprestation? Med det menar jag hur spelarna arbetar tillsammans, var........

© fotbollskanalen