Så här hade jag startat mot Ukraina

Senaste avsnittet av "Allsvenskan enligt Lundh och von Knorring".

Ny vecka och nya utmaningar. Bosse Andersson fick lämna Djurgården efter många år av trogen tjänst. En profil mindre och han kommer att saknas. Blir spännande att följa Djurgårdens resa framåt.

Denna krönika kommer handla om svenska cupen - samt Sveriges avgörande match mot Ukraina.

Bajen krånglade sig vidare trots underläge två gånger. Man gjorde inte en superinsats mot Sirius, som fortsatt visar att man högst troligt kommer vara ett lag för den övre halvan av allsvenskan. Första halvlek var Sirius klart bättre än Bajen och ledde också rättvist. Nämnde förra veckan Jönsson och Bjerkebo som är i riktigt bra slag. Unga spelare som också kommer bli bättre. Utöver det har man en komplett forward i Robbie Ure. Väldigt allround striker som är bra i de flesta faserna i spelet. Gjorde redan under fjolåret en hel del mål (11) och om Sirius blir bättre som lag lär det inte bli färre. Möjlig skytteligavinnare.

Bajen var bra i andra och hade det varit en allsvensk match hade krysset varit rimligt. Förlängning och där är det såklart en hel del slump som avgör. Det som inte är en slump är att Nahir Besara pytsar in kvitteringen.

Straffar och Warner Hahn, som nu när Törnqvist är borta är allsvenskans bästa målvakt. Det föll avgörande denna gång.

Mjällby fortsätter att mangla. Går inte annat än att lyfta på hatten för arbetet och fotbollen de spelar. Totalt dominanta mot ett Gais som behöver ha sina elva bästa spelare på plan för att i dagsläget kunna vara nära att utmana Mjällby. Trion längst fram med Ekong, Niklasson och Andersson var inte tillräckligt bra i en sådan här match. Jämför du då med förra årets Boudri, Diabate och Lundgren så är det inte av samma kvalitet. Oscar Pettersson in var behövligt för att spetsa till och Lundgren måste hålla sig frisk.

Vad ska man inte lyfta i Mjällbys lag...

Alla spelarna är helt inkörda på sina roller och har en symbios tillsammans som är fantastisk. Det man är klart bäst på i svensk fotboll idag är sitt spel när man förlorar bollen. Man trycker ner lag och sedan när man tappar bollen har motståndarna aldrig någon tid att ta sig ur. Man står väldigt högt med laget som är väldigt kompakt trots att mittbackarna många gånger är mitt på motståndarnas planhalva. Det är en hemsk känsla att hamna i, den när man känner att det inte spelar någon roll vad man gör - det är motståndare överallt och man får ingen tid med bollen. Ska man lyfta någon individ just nu så tycker jag Viktor Gustavsson förtjänar det. Listerlandets Iniesta.

Avgörande match mot Ukraina stundar och vad talar egentligen för att Sverige lyckas vinna två matcher i rad? Ingenting. Inte ens den största optimisten kan hävda att det finns något som talar det med tanke på hur VM-kvalet såg ut.

Graham Potter är dock rätt man. Hans humana och sociala sida är avgörande om man ska få ett landslag att trivas ihop. Där måste han börja. Att få ihop laget. Det bästa laget är inte alltid de bästa spelarna. Det kommer bli tufft att ärva detta "nya" landslag där majoriteten av spelarna inte haft någon positiv känsla kring landslagssamlingar. Att få ihop gruppen snabbt kommer vara avgörande. Man ska samtidigt ha med sig att det inte är några världsstjärnor vi möter i Ukraina eller Polen/Albanien.

Det gjorde vi dock inte mot Kosovo eller Slovenien heller, för den delen...

Det är en hel del skador på spelare som normalt spelar. Det största avbräcket är Dejan Kulusevski. Han är spelaren vars prestationer i landslaget har hållit den klart genomgående högsta nivån. Hans energi och driv hade behövts i en sådan här typ av match. Men om jag hade fått leka förbundskapten och sätta ihop mitt lag så hade jag startat med en spelare som inte ens är uttagen: Emil Forsberg. Hans rutin men också kvalitet hade behövts i dessa förhoppningsvis två matcher. 11 + 8 i MLS under fjolårssäsongen är bra. Om jag då får leka lite förbundskapten så hade jag startat så här.

Noel Törnqvist i mål. Han var allsvenskans bästa ifjol och konkurrensen är inte stenhård. Jag hade satsat på honom som etta från denna samling.

Backlinje från höger: Nilsson Lindelöf, Hien, Lagerbielke, Svensson.

Jag föredrar fyrbackslinje där jag med bollen hade byggt på tre mer centrala spelare i form av Nilsson Lindelöf, Hien, Lagerbielke. Tryckt upp Svensson högre och brett i banan.

Mittfält från höger: Elanga, Bergvall, Larsson, Forsberg.

Elanga bred till höger, där han kan använda sin fart. Larsson lite mer som en kontrollerande spelare längre ner i banan när vi har bollen. Bergvall högre och Forsberg som kommer in från vänster i två mer offensiva centrala mittfältspositioner.

Strikers. Nygren och Gyökeres. Nygren som lite mer släpande forward där han får fiska upp situationer när Ukrainas mittbackar har fullt upp med att stångas mot Gyökeres. Nygren gör mycket mål i Celtic och kommer med fint självförtroende.

Sen när vi försvarar. Ett klassiskt 4-4-2 där vi utgår ifrån att hålla laget kompakt och inte rusar runt för mycket efter motståndare. Pressar när möjligheterna ges. Men då pressar vi som ett helt lag och inte spelare som bara rusar runt överallt.

Nilsson Lindelöf - Hien - Lagerbielke - Svensson,

Elanga - Bergvall - Larsson - Forsberg,

© fotbollskanalen