Moderaternas förlorade nattsömn

Inrikespolitisk kommentator

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kriget i Iran kan få dystra konsekvenser för svensk ekonomi.

Ett halvår före valet vill regeringen därför prata om hur usla sossarna är.

För andra gången på två veckor kallade i dag Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson till sig tidningar, radio och tv för att, som det hette i inbjudan till presskonferensen, prata ekonomi.

I morgon är det exakt sex månader kvar till valet och statsministern inledde tillställningen i Riksdagens presscenter med att dramatiskt prata om en kurs som skulle hållas och ett vägval.

Den förra regeringen var usel, fick vi veta. Inflationen var hemsk, elräkningar och räntor rusade och Sveriges tillväxt låg i botten i EU.

– Vi har tagit ansvar för Sverige, inflikade Svantesson och radade upp exempel på de heroiska Tidöpartierna alla lyckade insatser.

Elskatten har sänkts! Drivmedelspriserna sjunkit! Matkassen blir snart billigare!

Reportrarna i bänkraderna började skruva otåligt på sig, några satt och bläddrade i mobilerna, vad handlar den här tillställningen egentligen om?

Det skulle snart visa sig att statsministern och finansministern hade gjort något så udda som att kalla till sig pressen för att klaga på Socialdemokraterna.

– De mörkar hur deras ekonomiska politik slår.

– Oppositionen måste vara ärlig med effekterna av sina förslag.

– Skatterna kommer att höjas om det blir maktskifte.

Varför denna plötsliga attack? Man behöver inte vara överdrivet konspiratorisk för att misstänka att Kristersson och Svantesson är nervösa för vad kriget i Iran kommer att göra med Sveriges ekonomi.

2026 var året lågkonjunkturen äntligen skulle ta slut, då hushållen skulle få mer pengar, livet skulle bli roligare, möjligheten att unna sig lite vardagslyx skulle återvända.

Politiker och spinndoktorer och moderata ledarsidor har pratat om att hushållens konsumtion har ökat sex kvartal i rad och att industrierna börjat investera och att arbetslösheten långsamt sjunker och att konturerna av reallöneökningar går att skönja, kort sagt att Svantesson och hennes gäng på finansen gjort en enastående insats.

Lägg till förra höstens valfläskbudget, det höjda bostadsbidraget, lägre skatt på arbete och pension, matmomsen som ska halveras från 1 april.

Men så kommer den där gapige gubben i Vita huset och ställer till det igen, för ett år sedan var det tullar som hämmade den svenska utvecklingen, nu är det anfallet på Iran, oljepriserna rusar, börserna störtdyker, man behöver inte vara professor i nationalekonomi för att begripa att det här förr eller senare och på ett eller annat sätt kan komma att drabba vanligt folk.

Och när väljarna får mindre pengar i plånboken tenderar de, rättvist eller ej, att ge regeringen skulden.

Goda råd är dyra, fokus måste flyttas.

– Vänsterexperimentet vill höja skatterna, varnade finansministern.

När det blev dags för frågor visade det sig, inte alldeles överraskande, att journalisterna inte var särskilt intresserade av regeringens åsikter om oppositionen.

Svenska Dagbladet ville veta varför tonårsutvisningar fortsätter trots löftet om att de skulle stoppas, Expressen undrade någonting om risker för att Iran ska begå attentat i Sverige, Ekot återvände till utvisningarna av ungdomar.

De utlovade enskilda intervjuerna med finansministern ställdes in, Svantesson försvann med sitt hov av medarbetare.

Utanför presscentret satt några socialdemokratiska pressnissar och hånskrattade åt uppståndelsen.

© Aftonbladet