Nyligen meddelade Sverigedemokraternas Europaparlamentariker Charlie Weimers att partiet under nästa mandatperiod vill reformera EU:s klimatpaket Fit for 55. Paketet som syftar till att år 2030 ha minskat unionens utsläpp av växthusgaser med 55 procent jämfört med år 1990 föreslogs redan år 2021 men baxades i hamn under det svenska ordförandeskapet i fjol. ”Det är en stor framgång att vi lyckats gå i mål med EU:s stora klimatpaket”, sade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) till SVT Nyheter (16/6 23).

SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen delar sin partikollegas kritik mot Fit for 55. Han pekar bland annat på de delar som rör skogen och menar att EU saknar kompetens i skogsfrågor. Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) håller dock inte med, och avfärdar SD:s kritik som ”swexit-fantasier som är destruktiva för svensk ekonomi och svenska företag” (AB 26/2).

Energi- och näringsminister Ebba Busch håller inte heller med. Hon menar att både hushåll och företag skulle försvagas om Fit for 55 rivs upp, och att SD:s utspel grundas i okunskap och en vilja ”att lämna walkover till en osund konkurrens ifrån Kina”.

Den analysen delas inte av europeiskt näringsliv. I veckan som gick presenterades nämligen Antwerpdeklarationen. 108 företagsledare i 18 sektorer, allt från läkemedel och fordon till skog och smältverk, uppmanar i deklarationen EU att lätta målen för nollutsläpp, sluta med överreglering, sänka energikostnaderna och öka investeringarna. ”Medan det fortfarande finns industri kvar.” (20/2)

Biltillverkaren Renaults VD Luca De Meo förklarar för brittiska tidningen The Telegraph att nollutsläpp leder till avindustrialisering och har blivit ett kinesiskt vapen mot västs konkurrenskraft. Han varnar för att om EU inte hittar en ny strategi för att bekämpa klimatförändringarna riskerar vår industri att raderas. (21/2)

Einar Glomnes, VD för aluminiumföretaget Speira, förklarade när deklarationen presenterades att ”anledningen för oss att ansluta oss till Antwerpdeklarationen är att den förenar Den gröna given och vår verksamhet”. Han betonade att ”vi är en del av lösningen”, men poängterade också att konkurrenskraften hos europeiska företag måste stärkas.

Det här var inte helt lyckat av regeringen. Buschs och Poumoktharis sätt att avfärda kritiken ger bilden att de inte är insatta i den europeiska debatten. Det blir ju svårt att kalla synpunkter från det europeiska näringslivets tungviktare för ”swexit-kritik” eller hävda att deras oro för att slås ut är felaktig. Det här hade kunnat undvikas enbart genom att läsa europeiska tidningar. Eller i Bushs fall försökt minnas att KD också vill backa delar av EU:s klimatpaket.

Det var inte heller helt lyckat att återigen ge SD någon form av populistiskt övertag. Både Fit for 55 och Den gröna given går för långt. Kommissionen har redan aviserat vissa lättnader. SD kan alltså återigen se fram emot att triumfatoriskt säga ”vad var det vi sade”. När ska regeringen sluta gå i den här fällan?