Jag har redan innan skrivit om att det börjar bli pinsamt att vara svensk skräckfilmsfantast. Visst, vi har Victor Sjöströms internationellt hyllade ”Körkarlen”, Tomas Alfredsons kultförklarade ”Låt den rätte komma in” och nu senast Mattias J Skoglund filmatisering av Mats Strandbergs ”Hemmet”, men det krävs mer än så. En hundraårig stumfilm, vampyrer i Blackeberg och habil pensionärshemsskräck räcker inte för att kunna konkurrera med våra nordiska grannar. Inte på långa vägar.

Vilket kanske säger mer om dem än om oss. Den nordiska noir-skräcken är en minst sagt intressant avknoppning inom rysargenren, tack och lov långt ifrån den förutsägbara splatter som pumpas ut från staterna i tid och otid. Ta finska ”Ruva” av Hanna Bergholm, danska ”Speak no evil” av Christian Tafdrup och isländska Valdimar Jóhannsson ”Lamm” och du har en filmkväll som definitivt inte går av för hackor, men som kanske kommer få dig att vilja sova med lampan tänd.

Men den klarast lysande stjärnan finns i vårt grannland i väst. Norge fick inte bara fjordarna och oljan, de fick även skräcken. Nej, jag talar inte om Emilie Blichfeldts hajpade bodyhorror ”The Ugly Stepsister” från i fjol, utan om ett betydligt mer........

© Göteborgs-Posten