Ingen har angripit psykoanalysen med mer espri än Michel Houellebecq. I debutromanen ”Konkurrens till döds” (1994) står att: ”Psykoanalysen är en hänsynslös skola i egoism, som med största cynism griper sig an präktiga men lite vilsna flickor och förvandlar dem till äckliga, otroligt självupptagna subbor som bara väcker en berättigad avsky.” Det är inte författaren utan bokens huvudperson som talar. Och han har händelsevis blivit lämnad av en kvinna som gick i analys.

Lika privat är anslaget i Roland Paulsens text om psykoanalysen skadliga verkan (DN, 11/2). En dag när Paulsen uttråkad ligger på divanen och talar om sitt liv hör han en tung andning. Han vänder sig om och märker att hans analytiker sover. När Paulsen söker upp en annan analytiker väljer denne att försvara sin kollega: Det handlar om överföring och motöverföring. Freuds begrepp används för att omintetgöra Paulsens........

© Göteborgs-Posten