Jag träffade en författare på Bokmässan i lördags. Eller rättare sagt: jag träffade många författare på Bokmässan, men det här handlar om en (1) författare.

Han är i femtioårsåldern, lite drygt. Han gjorde väl sin tjugofemte bokmässa i år. Han satt i ett av de små bås som finns bakom varje samtalsscen. Det var ett litet rum med mineralvattenflaskor, druvsocker, mikrofonsladdar, en liten rostfri skål med bananer och två fällbord av masonit.

Det var samma hårda citronkola som i fjol.

Författaren väntade på att få göra ett scenframträdande. Han drack mineralvatten ur en pappmugg. Han såg dyster ut.

Han berättade att han nyss hade fått ett sensationellt sms.

Efter tjugofem bokmässor hade han nått sina drömmars mål: han hade blivit bjuden på ett författarparty i en hotellsvit.

Då öppnar en av de andra medelålders männen sin blå ryggsäck och fiskar upp en flaska Bowmore.

I ett kvartssekel hade han hört talas om dessa glamorösa fester med glamorösa författare. Han hade på långt avstånd fått en vag uppfattning om att det var härliga evenemang som var fulla av otillåtna substanser. Det........

© Göteborgs-Posten