Hela den här texten skulle kunna vara ett litet, innerligt kärleksbrev till biblioteket TioTretton. Jag ska bärga mig. Men jag måste få berätta att biblioteket fortfarande ligger högst upp i Kulturhuset i Stockholm, och är som namnet antyder till för barn mellan tio och tretton.

Portarna slog upp året jag fyllde tolv. Jag och ett par kompisar tillbringade de flesta fredagseftermiddagarna där, tills vi blev för gamla och förpassades bakom den uppritade vuxengränsen.

Jag läste mycket som jag nu glömt bort. Bibliotekarierna minns jag däremot tydligt. Tillsammans med dem bakade vi, satte upp teaterföreställningar, hade bokklubb. Till stor del har jag dem, och tjejerna jag hängde med då, att tacka för läslusten.

Sedan dess har biblioteken alltid varit självklara inslag i min vardag. De har legat i olika städer, sett helt olika ut och tjänat olika syften i olika åldrar. Det är fint att tänka på dem som grundvalar i livet. Tillsammans har de format mitt läsliv.

Det handlar ju inte bara om att väcka läslusten,........

© Göteborgs-Posten