Niue är en av världens minsta och yngsta nationer. Ön ligger som en prick ute i Stilla havet och har en befolkning lika stor som Donsö. 1974 släppte Nya Zeeland greppet om ön, gav den självstyre och så sent som förra året erkände USA landet som en självständig nation.

För svenskar är dock ön oväntat bekant. Strax efter millennieskiftet blev landets förkortning, “.nu” superpopulär bland hemsidemakare. Geblod.nu och Fixafesten.nu – att avsluta med ett .nu blev ett sätt att göra hemside-adressen till ett varumärke, snarare än en krånglig .se-adress. För Sveriges förkortning och toppdomän blev alltså .se. Frankrike tilldelades .fr och Ryssland .ru, till exempel. Och den lilla ön Niue fick alltså .nu. Vad de nu skulle med den till. I slutet på 90-talet hade internet inte ens nått den lilla söderhavsön, vilket en amerikansk affärsman insåg. Han kontaktade ön och sa att han kunde fixa internet i utbyte mot att han kunde överta licensieringen av landets toppdomän. Kanon, tyckte Niue och skrev avtal. Amerikanen kvitterade ut domänen 1997, och etablerade internet till ön. Men snart insåg samtliga parter att toppdomänen var lukrativ – på andra sidan jorden. För både i Sverige, Norge och till exempel Nederländerna blev .nu-domänen superpopulär. Och alla som ville använda .nu betalade en årlig licens för att få använda ändelsen. År efter år uppskattas .nu-avgifter omsätta upp till 20 miljoner kronor. Det skulle i så fall vara en femtedel av hela öns årliga BNP.

Det är också anledningen till att ön känner sig lurade. Och varför de nu försöker få tillbaka sin domän. Skulle de lyckas, skulle det kunna bli räddningen för ön, minska avbefolkningen, ge hopp tillbaka.

År efter år uppskattas .nu-avgifter omsätta upp till 20 miljoner kronor. Det skulle i så fall vara en femtedel av hela öns årliga BNP.

2013 tog svenska Internetstiftelsen över distributionen av .nu. De äger inga rättigheter, utan är en slags underleverantör till den amerikanske affärsmannen. Ändå är det mot dem som en stämning nu lämnats in, där ön hoppades få 200 miljoner kronor i uteblivna intäkter. Av det blev inget. När domen nu kom friades Internetstiftelsen, dels eftersom en stiftelse inte kan vara betalningsskyldig och dels för att det affärsmässigt tycks ha gått rätt till. Vilket såklart är rimligt, men inte desto mindre sorgligt. Det som kunde ha varit en livboj, verkar nu ha drivit utom räckhåll från en allt mer öde ö. Eller som Niues premiärminister, Dalton Tagelagi, formulerade det: “Vi är offer för en digital kolonialism”.

LÄS MER:Förbudet mot Tiktok handlar om att öka USA:s makt

LÄS MER:Chat GPT har rustat oss för en skön ny värld