I tidningen skrivs det att jag är misogyn (GP 28/5). Det vill säga att jag hatar kvinnor. Visst har jag en lång lista på saker jag hatar, men just halva jordens befolkning står inte med på den.

Jag hatar robotgräsklippare, jag hatar uppmuntrande slogans, jag hatar quinoa. Jag hatar kaffe med tårta i värme, och smörgåstårta i alla väder. Jag hatar byggnormer och att vara kissnödig. Jag hatar nationsgränser, jag hatar det där regnet med kemiska medel i som de berättade om på radion häromdagen, jag hatar alla former av våld, alla former av åsiktsförtryck, alla former av frigörande dans och jag hatar en liten röd prick på mitt ben som kan vara cancer eller inte cancer, och jag hatar mitt asdyra schampo som jag måste använda upp trots att det liksom alltid lämnar en lite flottig yta på håret. Men inte kvinnor.

En nivå under hatet finns saker jag själv har svårt för men kan förstå att andra gillar. Finns kvinnorna med där? Ogillar jag, men kan förstå charmen med, kvinnor? Nej, jag tror faktiskt inte det.

Jag ogillar mig själv när jag pratat för mycket, när folk gör sig........

© Göteborgs-Posten