”Läkaren ska ge vård rättvist och opartiskt, baserat på patientens behov, utan diskriminering utifrån ålder, sjukdom, trosuppfattning, etnicitet, kön, nationalitet, politisk tillhörighet, kultur, sexuell läggning, social status eller annan faktor.”

Översatt till svenska från World Medical Association, International Code of Ethics

Förr eller senare behöver alla sjukvård.

Kanske är det först när patienten tagit ett kliv innanför tröskeln till undersökningsrummet, eller när läkaren tar fram sitt stetoskop, som insikten landar. Att bläckstänkta budskap man smyckat sin hud med är svåra att skyla inför vårdpersonalen. Vare sig det är barnnamn eller sleeves med drakar.

Men även “Blood and Honour” i medeltida gotiskt snitt avläser vi tyst när vi undersöker hudförändringar eller klämmer på magen. Försiktigt rullar vi upp baksidan av en t-shirt, ser en tyrruna eller keltiskt kors stirra tillbaka när vi lyssnar på nazisters lungor.

Vårdpersonal sätter en stolthet i att patientens bläck och kläder inte ändrar vår medicinska bedömning, eller behandling. För allt liv äger värde.

Ibland är det precis så jävla enkelt.

Att det finns vissa orubbliga etiska värderingar, ett universellt gott.

Men, vi ser hur filterbubblor kokar och rädslan omvandlas till hat.

Samtidigt mördas människor i andra länder.

Vem bär den tyngsta bördan? På vilka sätt tillåts vi uttrycka sorg? Vem har rätt att gråta? Vilkas blod och tårar är saltast?

Vid stupet bör vi ta ett djupt andetag. Ett försiktigt steg tillbaka, och läsa igenom det vi kommit överens om, ännu en gång.

Som det ofta citerade, att om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta, ord som tillskrivits Hippokrates.

Efter hand har läkareden reviderats av världskongresser, och läkare världen över förväntas följa dem, dessa internationella koder för medicinsk etik utfärdad av World Medical Association.

Lite som de mänskliga rättigheterna är tänkta att vägleda mänskligheten och våra beslutsfattare.

För det kommer inte per automatik.

Det där med att värdera liv lika.

Solidaritetsbegreppet bottnar i nyckelorden: det hade kunnat vara jag. Men avhumaniserande ord........

© Göteborgs-Posten