Opinionsmätningarna inför tisdagens amerikanska val visar att det på nationell nivå är dött lopp mellan de två kandidaterna, demokraternas Kamala Harris och republikanernas Donald Trump. På delstatsnivå, och där det amerikanska valet egentligen avgörs, så är det marginell fördel för Trump i avgörande delstater som Georgia, North Carolina och Arizona. Men som vanligt kan mätningar vara missvisande.

Svårigheten för den som vill förstå valet, vare sig man befinner sig i eller utanför USA, är att halva befolkningens presidentkandidat enligt många analyser framstår som obegriplig. Det saknas nu, likt 2016, en förståelse för vad som motiverar Donald Trumps väljare. Att följa stora amerikanska mediekanaler hjälper tyvärr inte för att bli klok på varför så många – i skiftande demografiska grupper – prioriterar Trump framför Harris.

Problemet är att valet i huvudsak porträtteras som en omröstning om Trumps personlighet, för eller emot demokrati, för eller emot fascism. Så enkelt kan man förstås göra för sig.

Men det är inte så att en så stor andel av befolkningen helt plötsligt vaknat upp och tänkt att den italienske diktatorns regim för hundra år sedan är en rimlig modell för 2020-talets USA. Eller att det enbart handlar om en omröstning gällande Donald Trumps person och karaktär.

Det amerikanska valet handlar om mer än så. Det handlar faktiskt även om politik, både den nuvarande under Bidenadministrationen, den föregående mandatperiodens under Trump. Samt sist men inte minst vilken politik som landets ska styras utifrån, 2025 och fyra åt framåt. Så vilka är sakfrågorna som motiverar Trumpväljarna?

Ser man tillbaka på Trumps första mandatperiod 2016-2020 så framträder ett par beslut (eller avsaknaden därav) som centrala. Trump försökte avveckla USA:s inblandning i den då 15-åriga närvaron i Afghanistan. Detta låg........

© Göteborgs-Posten