Enligt mina noteringar skrev jag att en pigg och alert Ahl Holmström kan vara skillnaden för GAIS och visst måste jag kunna säga att jag till viss del får rätt i det. I inledningen på säsongen var han på tårna för att sen få en liten dipp. Nu är han i toppslag och visar att han kan vara en avgörande faktor för GAIS. Imponerande av Ahl Holmström givetvis, men mest imponerad är jag av GAIS tränarstab som visat sin förmåga att anpassa laget och spelet till den allsvenska kostymen. Sen vill jag påstå att framför allt Wängberg och Lundgren håller hög klass i ett annars mer gediget lagbygge.

Bajen och Norrköping är trevande

Jag studerade matchen mellan de båda lite mer ingående och blev ganska oförstående till Hammarbys sätt att spela i eget straffområde. Vi har pratat om det innan, men då när Kalmar gjorde det, och jag kan på ett sätt gilla att man har en tro på sin egen förmåga och vill vara dikterande. Däremot förstår jag inte varför man ska försöka småpassningar och chippar i egen box när man uppenbart är under press? Man kan spela sig ur på ett sätt utan att ta risk! Om det inte går så måste man ju ha en plan där två spelare i anfallet är nära varandra som man kan skicka en längre boll mot. Det kan ju inte vara så svårt eller? Dovin ska inte försöka lobba ut korta passningar mot Pinas som inom en sekund är under press. Enkel förbättringspunkt för Hammarby.

I tillägg är Hammarby bättre än de visade i matchen mot Norrköping. De har spelare som klarar av att spela kortpassningsspel i trånga ytor. Takie och Besara framförallt. Men när Norrköping satte en bra press hamnade Bajen allt för ofta i svårigheter. När motståndaren går man-man finns det ofta ytor mellan deras backlinje och mittfält eller bakom backlinjen. För tränare och spelare gäller det att identifiera de fria ytorna och hitta sätt att spela in i dem. Spelarna måste samarbeta och “leka” med motståndarnas positionering. När Hammarby lyckades var det........

© fotbollskanalen