Hela forskarvärlden står och kliar sig i huvudet och undrar varför det politiska könsgapet växer. Fram till 1970-talet var bestod könsgapet av att kvinnor röstade konservativt och män mer radikalt. Nu är det tvärtom: män röstar konservativt och kvinnor progressivt.

Halvgamla förklaringsmodeller säger att kvinnor i högre utsträckning arbetar inom välfärden, och därför röstar på partier som säger sig satsa mer resurser på vård, skola och omsorg. Men unga kvinnor har knappt börjat arbeta, ändå anger nu två av tre i den gruppen att de kommer att rösta vänster.

Gör det då så mycket att män och kvinnor röstar olika? Egentligen inte. Det som oroar är att det politiska könsgapet verkar vara uttryck för en djupare värderingsmässig polarisering. Och unga kvinnor uppger i många undersökningar att de inte kan tänka sig en partner med väsentligt skilda politiska åsikter.

Männen har inte samma aversion mot politiskt oliktänkande, men om vänsterröstande kvinnor bara kan bilda familj med vänsterröstande män, har vi ett reellt problem: en växande ofrivillig ensamhet och ännu lägre framtida födslotal.

I en serie reportage från Upplands Väsby porträtterar Ekots Katarina Gunnarsson ett antal unga vuxna. Vi får höra Emmy, Sara och Rebecka, som kommer att rösta vänster. På samma ort, med liknande uppväxtvillkor och samma slags........

© Göteborgs-Posten