Suzanne Osten var inte en sådan person som skulle dö. Det kommer hon inte heller att göra. Aldrig. Inte med den rikhaltiga, nyskapande kulturella produktion hon lämnar efter sig, både inom teaterns och filmens fält. Som två kommunicerande kärl använde hon dem.

Ständigt hämtade hon inspiration ur sitt eget liv och bearbetade inte minst relationen till mamma Gerd – filmkritikern, författaren och regissören – som under perioder var psykiskt sjuk. En uppväxt som formade Suzanne Osten, och gav oss lysande filmer som ”Mamma” (1982) och ”Flickan mamman och demonerna” (2016).

Oförtröttligt stod hon på barnets sida. Jag minns våra många berikande samtal och hur upprörd hon var – snudd på omskakad – över den debatt som uppstod i samband med premiären av just ”Flickan mamman och demonerna”. En spökhistoria om uppväxten som av statens medieråd........

© Göteborgs-Posten