Nog var det häxor som jagades. Förr i tiden alltså – när det var häxjakt.

Det var kvinnor som kastades i vattnet av maktens män. Vattenprovet skulle avgöra om de var häxor eller inte. Resultat: flöt kvinnan på ytan var hon en häxa – och dödades. Sjönk hon sades det bevisa hennes oskuld, men dog gjorde hon ändå.

En ödesdigert test således, för alla de kvinnor som anklagades för häxkonst.

Det fanns även andra grymma prov, som viktprov och stickprov. Allt för att tysta och förgöra starka, medicinkunniga kvinnor i en misogyn forntid.

Så långt historiska fakta.

I dag vet vi att häxprocesserna knappast är någon eftersträvansvärd målbild för rättsskipning. Vi vet också att många kvinnor, som beskylldes för att vara häxor, i själva verket var oskyldiga offer för illasinnade rykten och dödades enbart på grund av förtal och skvaller.

Det tycks, också i vår tid, vara lätt att släppa fram en okritisk lynchmobb.

En del overifierade beskyllningar och vaga rykten upphöjdes under #metoo till sanningar i media – ibland med katastrofala konsekvenser (tänk bara på Benny Fredriksson).

Samtidigt har den globala #metoo-rörelsen generellt varit banbrytande, skapat större genusmedvetenhet och en mindre misogyn värld. Efter #metoo är det inte längre ok för killar, snubbar och gubbar att tafsa på tjejer, brudar och tanter. Den tiden är förbi – kan vi ju hoppas.

Rampljuset riktades iallafall under #metoo mot decennier av sexuella trakasserier och övergrepp – mäns sexuella våld mot kvinnor – som bara har fått fortgå och pågå i det tysta utan att någon lyft fram beteendet,........

© Göteborgs-Posten