Nej – det är inte försvarbart att döda barn

Johan Mathias Sommarström

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

På bara ett ögonblick, en hel familj förintad.

De är inte de första, inte heller de sista barnen som offras i en cynisk krigföring.

Barn ska inte behöva dö för att människor inte kan komma överens eller för att de vill visa sin styrka. Barn kan aldrig vara fienden, hoten. Barn är barn och ska barn få förbli.

I den bästa av världar lyder uttrycket som känns så avlägset i vår tid.

För nu rycker ingen ens på axlarna längre när barn berövas liven i de krig som ingen ids stoppa. Kvinnor och barn, ett uttryck som borde betyda något vi värnar om men som i sammanhang med krig och våld blivit lika slitet som sorgligt.

Vi vet inte vad som var målet den där marsdagen när hela den svensk-libanesiska familjen dödades av en israelisk robot. Vi vet att pappans brorson gått ut i gryningen för att förse familjer med varor för kvällen Iftar, måltiden som bryter fastan. När han lämnade huset såg han sin dotter och hennes svenska kusin leka med en killing i trädgården. Det var sista gången han såg dem vid liv, berättar han för The National. Nästa gång han såg sin dotter hittade han bara huvudet bland rasmassorna i den krater roboten orsakat.

Två familjer förintades där och då.

Vi vet inte vad målet var men tre barn och ett foster i sin dödade mammas mage förlorade livet den dagen.

Under ”svarta onsdagen” dödades fler än 200 personer i israeliska anfall mot mål i Libanon. Över 1 000 människor skadades. Några svårt, för många kommer livet aldrig att bli det samma igen. Några kommer inte att klara sig utan hjälp, några kommer inte att vakna upp. Där finns barn. Såna som egentligen borde leka, gå i skolan, drömma om framtiden.

Det kan finnas hur legitima mål som helst i ett krig men när så många offer trots allt är civila, barn, måste tillvägagångssätten ändå ifrågasättas.

En bekant som arbetar som brandman i Libanon berättade med brusten röst om hur stor andel av de döda i alla attacker som var civila. ”Så många, många, många barn, kvinnor och gamlingar”.

I Libanon kritiseras, ja avskys, Hizbollah av en överväldigande majoritet av befolkningen för deras sätt att försöka lägga beslag på landet och för att de släpat in Libanon och dess oskyldiga i ännu ett krig.

Hizbollah är politiskt försvagat i Libanon, även bland shiamuslimer har deras stöd minskat, men vad händer om Israel fortsätter att döda barn. Om det som nu också är en stor andel civila som får betala priset för ett krig de inte har del i. Det lär knappast gödsla förtroende och tilltro.

Vilka mål är värda att döda barn för?

Och varför är det så tyst?

Krigsivrarna argumenterar sig rödflammiga i ansiktet med ihåliga argument genomskådade av de flesta. Faller inte dessa argument rätt platt när man ursäktar dödandet av barn? Vad säger det om krigsivrarna och de som underblåser konflikter? Om deras moral och rättspatos. Är argumentet att man ska döda oskyldiga barn i en miljö för att rädda oskyldiga barn i en annan?

Då har jag nyheter, barn är alltid oskyldiga och ska inte behöva betala med sina liv. När ska någon begripa det?

© Aftonbladet