Detta är en debattreplik på:

• Isak Landaboure Lengholm: Efter nya EU-reglerna – blir politisk reklam de nya cigarettpaketen?

När vi pratar om ”varningsetiketter” i reklam glömmer vi ofta varför de infördes från första början. Det var inte bara ett sätt för tobaksbolagen att stå med ryggarna fria när folk insjuknade i lungcancer, utan för att människor bokstavligen dog. De nya EU-reglerna kommer för att vår demokratiska infrastruktur håller på att göra detsamma.

Låt oss backa bandet tio år. Om krav på märkning, transparens kring finansiering och tydlighet hade funnits på plats 2016 hade skandalen kring Cambridge Analytica förmodligen strypts i sin linda. I både Brexit-omröstningen och det amerikanska presidentvalet användes miljontals väljares data för att skräddarsy osynliga, politiska budskap. Det var inte den grafiska formen som var problemet då, det var mörkret de opererade i. Om dessa inlägg hade tvingats bära en ”ful disclaimer” som visade exakt vem som betalade och varför just du såg den, hade manipulationen avslöjats långt innan rösterna var räknade.

”Forskning visar konsekvent att transparens fungerar”

Isak oroar sig för att trollfabrikerna ändå kommer att strunta i reglerna och fortsätta spela fult, medan de ”fina” krafterna drunknar i juridik, och visst har han en poäng. Men själva grejen med lagstiftningen är inte att magiskt trolla bort desinformationen, utan att dra en knivskarp gräns mellan seriösa aktörer och ”shady” skuggverksamheter.

Forskning visar konsekvent att transparens fungerar. När politiska annonser märks tydligt, ökar mottagarens källkritik och benägenheten att dela tveksamma budskap okritiskt sjunker drastiskt. Genom att tvinga fram transparens skapar vi en standard. Om en politisk kampanj i framtiden plötsligt saknar märkning blir den genast suspekt, oavsett hur snygg copy den har.

Vi kan inte offra transparens för en lite snyggare annons. Att kräva att stora aktörer redovisar vem som betalar för deras samhällspåverkan är ett fundament för tillit. Så nej, en disclaimer räddar kanske inte demokratin på egen hand. Men att låta politisk reklam förbli en oreglerad vilda västern bara för att reklamare ska slippa tråkiga typsnitt, det är att vara så besatt av förpackningen att man blundar för att hela den demokratiska grundmuren håller på att vittra sönder.

Emil Björnius,copywriter och pr manager, Effektify

© Resumé