De bryr sig nog om oss ändå! För visst är väl Parisa Liljestrands och Lars Trägårdhs evighetslånga kulturkanonprojekt egentligen en smygsubventionering av den tyckande kulturklassen? I samma ögonblick som man börjar fundera på att slänga in handduken dyker det upp ett lägligt utspel som ger oss möjlighet att fakturera för att rasta våra käpphästar.

När regeringen i slutet av april gav Skolverket i uppdrag att föreslå hur kulturkanon kan användas i styrdokument och utbildning gav det till exempel Martin Aagård möjligheten att i Dagens ETC skriva ett försvar för den internationella, moderna och mångkulturella samtidskulturen (4/5).

Vill man ta sig in i den kulturella medelklassen gäller det ju inte att kunna några rader Geijer utan att känna till ”Los Angeles konstscen, tysk teater och åtminstone ett par Pulitzervinnande författare".

Förmedlas detta alltså på bred front i svenska klassrum i detta nu? Det är inte de vittnesmål jag möter i en branschtidning som Vi Lärare (6/12/23) – där skildras snarare en allt djupare läskris som börjar göra det svårt att överhuvudtaget bedriva........

© Göteborgs-Posten