Lorensbergs villastad bakom Götaplatsen är en göteborgsk planta med internationella rötter. Allt detta – och ofattbart mycket annat – är en mans förtjänst. Han var 27 år gammal när han kom till Göteborg. Han var född i Ronneby och hade byggt broar i Halmstad och Malmö. Han är omöjlig att undvika för den som vill begripa sig på Göteborg i allmänhet och Lorensbergs villastad i synnerhet.

Den nutida flanören kan annars lämpligen starta på Göteborgs konstmuseum. Inte för att villastaden – eller ens staden Göteborg – skulle vara särskilt rikt representerad på Göteborgs konstmuseum, utan för att det Fürstenbergska galleriet är den punkt i Göteborg som bäst inkapslar de salongsmiljöer från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal där tankar som skulle prägla Göteborgs expansion troligen först formulerades.

Om man skulle placera en osynlig nål på någon punkt i stadens historia där Göteborg stod i händelsernas centrum, då allt var som underbarast, ja då skulle man nog hamna i epoken Lilienberg.

Om man skulle placera en osynlig nål på någon punkt i stadens historia där Göteborg stod i händelsernas centrum, då allt var som underbarast, ja då skulle man nog hamna i epoken Lilienberg.

För den vandrare som sålunda inleder sin promenad på Konstmuseet och kliver ut på trappan förbi Hasselbladstiftelsens lilla kontor, och därmed hamnar på parkeringen mellan Konstmuseet och familjens Broströms gamla borg på Skyttegatan, nuvarande Bachelors’ Club, leder vägen till vänster mot Dicksonsgatans engelska länga. Det är ett radhus i tegel med jordglober och kristallkronor i fönstren. I den ärriga tegelmuren finns kopparskodda träportar. Den som kikar över muren ser korgstolar och gräsmattor. På sommaren blommar rhododendronbuskarna.

Till vänster leder en trappa rakt ner mot Näckrosdammen, och till höger finns en av Göteborgs intressantaste gator: Lyckans Väg. Den slingrar sig på en bergshylla så att Göteborgs universitets representationslokal Ågrenska villan tornar upp sig på ena sidan. På andra sidan ligger de stilla och burgna tegelvillorna på Lyckans Väg.

Det brusar i en björk. Adresser är huggna i granit. Murgröna väller upp. Villorna balanserar i sin tur på en brant. Det är en trygg och ombonad värld av vindlande raviner. Lorensbergs villastad är en liten stadsdel, med färre än femtio fastigheter. Det var villor som en gång ritades av Göteborgs finaste arkitekter för redare, storgrosshandlare och ingenjörer.

Det är också uppenbart för en nutida flanör att Lorensbergs villastads skönhetsvärde är större än summan av de enskilda villorna. Det är god stadsplanering. Lorensbergs villastad kan te sig som ett unikum när man vandrar längs dess gator i dag. Men den ska inte ses som en isolerad händelse i Göteborg. Tvärtom var den en del av en av de mest dynamiska stadsbyggnadsepokerna i Sveriges historia: Göteborg under epoken Lilienberg.

Albert Lilienberg från Ronneby var alltså blott 27 år gammal när han sommaren 1907 tillträdde som stadsingenjör i Göteborg. Fotografier av honom från denna tid har en allmän stämning av förvuxen pojke: bestämd haka och runda kinder, ett vitt rufs som motstår alla försök till vattenkamning. Och en mustasch av obestämbar storlek. Den unge Albert Lilienberg såg ut så som varje svensk måste föreställa sig att Emil i Lönneberga borde se ut som vuxen.

När Lilienberg blev äldre var kinderna lite påsigare. Från bilderna blickar någon som påminner om en sträng bankkamrer. Med tiden blev han väl både bankkamrer och Emil. Trots att han hade ansvar för stadsplaner som påverkade hundratusentals människor lämnade hyssen aldrig helt Lilienbergs ritbord.

Lilienberg kom till ett Göteborg som var på väg att bli en storstad. Göteborg hade cirka 150 000 invånare. Lundby på Hisingen hade just införlivats. I Gamlestaden planerade det nystartade SKF sin nya fabrik.

Från första arbetsdagen, sommaren 1907, hade Lilienberg två nästan övermäktiga ärenden på skrivbordet: Kungsportsavenyns avslutning, som det aldrig verkade bli något vettigt av och det bergslandskap som tog vid söder om Avenyn och där det inte längre gick att uppskjuta byggandet av det nya Göteborg.

I stadsbyggnadsprofessorns Hans Bjurs biografi ”Lilienbergs stad: Göteborg 1900–1930” berättas om den nya stadsingenjörens prosaiska entré i Göteborg. Lilienberg beställde skrivmaskin, möbler, telefon och städslade hantverkare för att snygga till kontoret i Sahlgrenska........

© Göteborgs-Posten