I det kanadensiska Klondike upptäcktes guld 1896, vilket innebar att lycksökare från hela kontinenten sökte sig dit. Snabba pengar har i alla tider varit en lockelse. Annorlunda var det inte 2015, då Sverige på bara några månader tog emot hundratusentals personer, framför allt från Syrien.

Många svenska kommuner kunde inte själva ombesörja boenden och omhändertagandet av nyanlända, varför en rad nya och oftast små privata aktörer började sälja sängplatser. De desperata kommunerna betalade hutlösa priser för låg standard, och en rad företagsamma personer skapade sig mindre förmögenheter på det offentligas bekostnad.

Det var i samband med denna guldrusch till offentliga pengar som Familjehemsföretaget Målgården grundades i Laholm. Där placerades 22 barn, trots att bolaget ännu inte hade godkänts av IVO, Inspektionen för vård och omsorg. I en granskning som rättsnyhetsbyrån Verifiera har gjort kan man följa bolagsägarnas fortsatta äventyr.

Bolaget tjänar som ett illustrativt exempel på hur det går att sko sig på en marknad där kommuner är i desperat behov av familjehemsplaceringar, och vilket tunt skydd familjehemsplacerade barn egentligen har.

Redan från början fanns det problem. DN kunde 2016 avslöja att en flerfaldigt dömd man var involverad i verksamheten i Laholm. Han utreddes för grova bedrägerier kopplade till verksamheten och dömdes senare, 2020.

Under 2023 växte verksamheten och man beviljades tillstånd för HVB-verksamhet för barn i åldrarna 9–12 år. Det var då Smultronbacken etablerades i Göteborg och började ta emot placeringar från flera kommuner.

För 2024 redovisades en omsättning för Smultronbacken på över 22 miljoner kronor och en vinst på 3,3 miljoner; ägarens egen inkomst uppgavs till 1,2 miljoner kronor. Under hösten 2025 registrerade bolaget också en Audi Q4 och en Porsche Cayenne E-Hybrid på bolaget.

Pengarna rullade in till ägarna, men verksamheten var undermålig. 2024 anmälde Göteborgs stad missförhållanden till IVO. Ett barn hade placerats där på villkoret att inga andra barn skulle bo där samtidigt. Men trots att kommunen betalade 20 000 kronor per dygn visade det sig senare att fler barn ändå hade tagits in.

Under tillståndsperioden gjorde Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) två orosanmälningar i Göteborg om bristande personalkompetens. Under samma period larmade anställda, vikarier och tidigare anställda IVO om bland annat inlåsning av barn, hot om uppsägning vid dokumentation, våld mellan barn, outbildade vikarier som delade ut medicin samt att personal hade köpt ut cigaretter, snus och andra preparat till barn. I samma anmälan går det att läsa att de anställda uppmanats att inte tala med medierna och att hänvisa till föreståndaren om IVO hörde av sig. En flicka anmälde dessutom till IVO att hon hade blivit slagen vid flera tillfällen av personalen och förvägrats mat en hel dag.

Det var i samband med dessa anmälningar som Göteborgs stad till slut agerade och hävde avtalet med bolaget i april 2025. Som skäl angavs bland annat att bolaget hade anställt en person som var dömd för ringa narkotikabrott och rattfylleri, trots tidigare IVO-kritik mot bolagets bakgrundskontroller, samt uppgifterna om isolering och inlåsning av placerade barn. IVO följde upp genom att i oktober förra året återkalla bolagets tillstånd med hänvisning till att bolaget hade försvårat tillsynen, att det fanns upprepade brister i registerkontrollen samt allvarliga missförhållanden i verksamheten.

Men bolaget som driver Smultronbacken ger inte upp, utan överklagar IVO:s beslut. Först till Förvaltningsrätten, som avslog deras överklagande. Men i Kammarrätten hävdes IVO:s beslut tillfälligt för att invänta Förvaltningsrättens slutgiltiga prövning eftersom utgången i målet får "anses oviss"

Som ett led i försöken att få beslutet att bli permanent kontaktar bolaget andra kommuner som har placerat barn på Smultronbacken. Bland annat skickas ett mejl till Mölndals socialtjänst, i vilket man skriver “IVO verkar tro att barnen lider på Smultronbacken. Den bilden måste vi försöka ändra på.”

Bolaget fick ett intyg från Mölndal där det angavs att det inte var några problem på Smultronbacken. Detta skedde trots att man från kommunens sida var väl medveten om att det hade inkommit en rad anmälningar till IVO gällande boendet. Huruvida bolaget som driver Smultronbacken får behålla sitt tillstånd eller inte avgörs nu i domstol.

Det här handlar inte specifikt om att privata aktörer skulle vara särskilt dåliga. Det finns gott om missförhållanden och övergrepp inom den offentliga kommunala omsorgen. Men vad Smultronbacken visar är att det är lätt för ett privat bolag att leverera en undermålig verksamhet som leder till en rad anmälningar och ändå få tillåtelse att fortsätta verksamheten.

Kammarrättens beslut, liksom utlåtandet från Mölndals kommun, är viktat till bolagets fördel, medan klienterna, i detta fall barnen, har hamnat långt ned på prioriteringslistan. Läser man anmälningarna och IVO:s beslut inser man snabbt att bolaget som står bakom Smultronbacken inte ska ha något att göra med omvårdnad av barn.

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varje torsdag skickas ett nyhetsbrev ut med samtidsbetraktelser och analyser. Följ instruktionerna och anmäl dig här.

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Ledare

Filip Seiman: SVT:s felprioritering är ett hån mot skattebetalarna

Adam Cwejman: Domedagsprofeterna som hade fel

Susanna Birgersson: Mitt hem är ingen helgedom

Håkan Boström: Smutskastning kommer inte vinna valet åt S

© Göteborgs-Posten