Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

De nationella manifestationerna på historiens grund är centrala för folks identitet, trots nationalismens alla fatala 1900-talsföljder.

Så har än en gång Modersmålets sång klingat ut runtom i svenskbygderna, för dem som brytt sig. Samtidigt påminns man om historiebruk, hur historien varit användbar bakom skapandet av den finlandssvenska nationaldagen.

Få tänker idag primärt på att vi samlats för att vår närsynte kung Gustav II Adolf för 393 år red in mitt bland fiendetrupperna på slagfältet i Lützen, i kamp för tro och civilisation mot de förhatliga katolikerna. Händelsen har senare fått en existentiell betydelse för svenskspråkiga utanför Sveriges gränser.

Historien kan utnyttjas för att skapa en identitet, ett gemensamt fundament för en grupp människor. Ett sådant existentiellt historiebruk ger gruppen en samhörighetsbas, i en värld där starka krafter vill skapa motsättning mellan ”vi och dem”.

Historiebruket är ofta uteslutande, om man inte försöker påtvinga........

© Åbo Underrättelser