”Bordningarna visar vad en stat kan göra när den politiska viljan finns.” |
Fartygen Caffa och Sea Owl I gick in på svenskt vatten. De bordades och kvarhålls utanför Trelleborg. De två kaptenerna är häktade, misstänkta för brukande av falsk urkund.
Så långt klart. Men de intressanta frågorna är varför Sverige ingrep mot just dessa fartyg, varför det skedde just nu och om vi bör vänta oss fler sådana aktioner i närtid.
Här och där heter det att det var fartygens närvaro på svenskt vatten som gjorde bordningarna möjliga. Det är inte nödvändigtvis så. Svenska statens mandat på svenskt territorium är givetvis starkast möjliga, men just dessa två hade kunnat stoppas varhelst de befann sig.
Caffa och Sea Owl I misstänks segla under falsk flagg och därmed sakna nationalitet. Mot sådana fartyg kan stater ingripa till och med på internationellt vatten. Den rätten anges i artikel 110 i FN:s havsrättskonvention.
Det räcker för att processa dem, men ett fartyg som döljer sin tillhörighet gör det i regel för att komma undan ansvar för andra saker. I de här fallen tjänar fartygens ägare ryska blodspengar men döljer sitt ägarskap för att slippa omvärldens straffåtgärder.
När det gäller Sea Owl I handlar det om transport av rysk olja för försäljning över det pristak som G7-länderna och EU satt, varför fartyget också finns på alla möjliga västerländska sanktionslistor.
Caffa tillhör i sin tur det som måste ses som den hårda kärnan av skurkfartyg. I juli 2025 hämtade det tretusen ton korn i hamnen i Sevastopol på det ockuperade Krim och transporterade lasten till Syrien. Mycket talar för att det var spannmål som stulits av ryssarna från ukrainskt territorium som de tagit kontroll över. Följdriktigt är Caffa sanktionerat av Ukraina.
Gamla, dåligt underhållna, nationslösa fartyg vid svenska kuster är en säkerhets- och miljörisk som måste hanteras. Men bordningen och rättsprocesserna mot dessa två måste ses som något mycket större – som ett sätt att upprätthålla lag och rätt i vidare mening.
Att göra det medför förstås risker. Det handlar framför allt om möjliga motåtgärder från Ryssland. Men det gäller att hålla proportionerna. Hot från Moskva har handlat om ryska fartyg och Caffa och Sea Owl I är i formell mening inte ryska, trots att besättningen är ryska medborgare.
Bordningarna visar samtidigt vad en stat kan göra när den politiska viljan finns. Den här gången agerade Sverige med hängslen och livrem: inom svenskt territorialvatten, med omfattande säkerhetsåtgärder och juridisk oantastlighet. Men insatsen ger också en inblick i vad som är möjligt. Nästa gång bör Sverige och våra allierade i Östersjön kunna agera modigare, även mot statslösa fartyg på internationellt vatten. För att upprätthålla lag, sanktioner och ansvar, och skicka tydliga signaler till dem som bryter mot allt detta.