We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

Invandringens kostnader enligt ”ESO 2018:3”

3 7 48
23.11.2018

➤ KRÖNIKA Ekonomen Joakim Ruist fick en hel del uppmärksamhet i våras när han presenterade sin utredning ”Tid för integration”, ESO 2018:3. Det blev en rätt förvirrad debatt, men jag gjorde bedömningen att den levde sitt eget liv och klarar sig väl mig förutan. Nu har den debatten ebbat ut så det kan vara dags att summera vilka lärdomar det finns att dra.

Ruist har många bra synpunkter, men intar en del motsägande positioner. Trots att han vill vara en seriös vetenskapsman och inte en slug politiker så agerar han som en listig, men lite oerfaren politiker. Att tro att man kan presentera höga kostnader för invandringen och komma undan genom att säga ”Sverige har råd” är väldigt optimistiskt.

Men märkligt nog fungerade hans naiva och förvånade attityd till ifrågasättanden. Hans långa tystnader på frågor i en Tv-intervju tolkades som att han var en lite nördig vetenskapsman som inte riktigt brydde sig om de politiska tolkningarna. Men han var nog snarast övertygad om att han positionerat sig så smart att han inte skulle kritiseras.

När det gäller kostnaden per ”flykting” ligger han nära mina och andras skattningar. Centralt är att inte räkna på en kort tids kostnader och sedan slappt anta att invandraren är integrerad.

Ruist räknar med underskott under en lång tid. Ett årligt underskott på 74 000 kr per person blir efter 58 år till 4,3 miljoner (icke-diskonterade). Detta överensstämmer hyggligt med skattning av Norges statistiska centralbyrå på 4,1 miljoner norska kr.

Vad gäller antalet invandrare finns det anledningar att göra andra val än Ruist. Ordet flykting betyder i sak att ha fått uppehållstillstånd, men skillnader mellan ”asyl” och ”skyddsbehövande” eller ”ömmande omständigheter” är mest byråkratiska distinktioner.

Ruist gör därför rätt i att följa en bred definition, men när det gäller anhöriga så väljer han........

© Samhällsnytt