Nya polisreglerna kan rasera två årtionden av varumärkesarbete |
Polisen ska vara synlig. Det är nog den vanligaste meningen jag hört i myndigheten under alla år som medarbetare på kommunikationsavdelningen.
Tidigt förstod vi att synlighet inte bara handlade om att svänga batong på gator och torg. Synlighet handlade om att finnas överallt. I kampanjer, i realityserier, i nyheter, i soffprogram, till och med i litteraturen där poliser ofta ställer upp som faktagranskare.
Men mest långsiktigt och effektivt har poliser i sociala medier, som visar sin vardag dag ut och dag in, haft, tror jag, störst betydelse.
Nu är det slut med det, och jag är övertygad om att det är ett stort misstag. Polisen är ingen vanlig avsändare. Uniformen är en av statens tydligaste symboler och jag förstår förstås varför reglerna skärps. Uniformen ska inte användas för reklam, eget varumärkesbygge, politiska markeringar eller allmänt fånigt poserande. Där behövs gränser. En polis i uniform ska inte uppträda som frilansande ambassadör för sig själv.
Den invändningen är rimlig. Några har gått för långt. Men nu svarar myndigheten kraftfullare än vad som krävs. Resultatet blir möjligen stopp för det olämpliga, men man tappar samtidigt bort det som är värdefullt och har tagit mycket lång tid att bygga upp.
”Ledningen underskattar värdet av det halvkontrollerade”
I tider av mycket stora rekryteringsbehov och en oerhört viktig roll i att skapa förtroende är poliser i uniform oslagbara när det kombineras med vanlighet, ödmjukhet, humor och rättframhet. Kort sagt exakt så som vi vill att våra poliser ska vara.
Jag tror att ledningen underskattar värdet av det halvkontrollerade. Det personliga tilltalet. Den egna tonen. Den enskilda polisen som når långt därför att publiken känner att här finns en riktig människa och inte ännu en putsad myndighetsröst. Sådan kommunikation går inte att beställa fram.
De har visat jobbet som det ser ut. Tröttheten. Humorn. Irritationen. Stoltheten. Nattpassen. Det ”meningslösa”. Det allvarliga. De har gjort yrket begripligt för människor som annars mest möter Polisen i rubriker eller blåljus på avstånd.
De blev stora på sociala medier för att de hade en egen ton. Precis det som skapar följarskaror, ökar räckvidden och på sikt skapar och bibehåller förtroende.
I dagarna infördes alltså nya uniformsregler. De kommer att göra poliser mer försiktiga i sociala medier. Det märks redan. Konton som under lång tid visat vardagen i uniform tystnar. Poliser vill inte hamna fel. De vill inte få ett samtal i efterhand om en bild, ett tonfall eller ett sammanhang som någon högre upp plötsligt tycker blev fel. Reglerna är oklara. Det gör saken värre. Poliser, ser jag i det mediala flödet, vet inte riktigt vad som gäller, och då väljer de bort mer än de egentligen behöver.
Det är synd, eftersom många av de här poliserna har gjort verklig nytta. Ibland har det blivit fel, men det är på marginalen. De har under många, många år justerat tonen och tilltalet för att inte gå över gränsen. Jag har själv ibland tvingats ha samtal med några kända polisinfluencers, men aldrig mötts av något annat än att alla vill göra rätt.
Jag har svårt att tro att särskilt många nu kommer att ställa sina privata konton till myndighetens förfogande för att få dem godkända. De vill ha kvar sin egen röst. Och det är klokt. Det var just den friheten som gav kontona genomslag från början.
Att bygga detta digitala förtroende har tagit två decennier. Nu kan det försvinna i ett nafs.
Varg Gyllanderkommunikationsrådgivare och krishanterare, tidigare medarbetare på Polismyndighetens kommunikationsavdelning
Fakta: Polisuniformen
Polismyndigheten har infört nya regler för när uniformen får bäras. I korthet får poliser inte använda sin uniform på fritiden.
Det innebär att poliser inte får bära uniform på sina egna sociala medier på samma sätt, men också att poliser som går i Pridetåget inte får bära uniform om de inte är i tjänst.
Enligt myndigheten handlar förbudet om ”generella principer för hur och när uniformen ska användas”.